Dagens Pyssel!

Tack för alla fina tips om bloggen! Många önskade sig lite mer pyssel, så här kommer ett pyssel jag och Emil fixade med för ett tag sen.

Som ni minns så lyckades ju Emil få två vänsterskor med sig hem när vi var i New York. Fina, rostfärgade converse är ju alldeles för fina för att bara slänga så vi fixade en lampa av den ena skon!

Först skar vi ett litet hål i tån där sladden kunde komma igenom. Sen anpassade vi längden på sladden så att själva lamphållaren hamnade i mitten av skoskaftet.
Vi klädde in hela insidan av skon med en plastpåse så att inte cementen skulle komma ut genom tyget eller de där små lufthålen på sidan.



Sen blandade vi cement och hällde i skon. Man kan ta gips om man vill ha en lite lättare sko (vår väger ett halvt ton känns det som) Kom ihåg att hålla lamphållaren i mitten och häll cementen runt den.



Vi ställde skon med två tunga kartonger på varje sida så den skulle torka under press, så den inte blev bullig och ful.



När den var helt torr klippte vi bort plastpåsen och snörade skon och skruvade i en glödlampa.
Färdigt!





(vill man kan man strunta i lampan och bara fylla den med cement och ha som dörrstop eller bokstöd)

Anna Frågar!

Imorgon är det dags för ett nytt år. Jag älskar den här dagen (förutom festpressen, rolighetsfaktorn och allt det där jobbiga) men själva grejen, att man får en nystart. Ett oskrivet blad.
DET gillar jag!

Jag har tre nyårslöften:
* Träna ordentligt, så jag kan ge Emil stryk om han säger nej vid altaret.
* Tvätta ansiktet noga varje kväll och smörja smörja smörja! (jag erkänner, jag sover med smink. Fy skäms på mig. Men min storebror ha tvingat mig att börja ta vara på mitt fejs så nu har jag köpt krämer och rengöring för en massa pengar. Ja jävlar vad här ska tvättas!)
* Bli en bättre bloggerska. Jag känner att min blogg inte alls är lika rolig som förr, får knappt några kommentarer och jag själv känner mig som världens tristaste.
Men här kommer ni in i bilden, nu frågar jag det jag lovade att jag aldrig skulle fråga, vad vill ni läsa om?
Såklart kommer det dyka upp en del bröllop i bloggen, teckningar och lite sådär, men vad är roligast att läsa om?
Tycker ni bloggen tappat stinget?
Neeeeej kom igen nu, nu vevar vi igång den här skutan igen!
Ös på med tips så lovar jag att leverera år 2012!

Anna Summerar 2011!

Jag brukar göra en sån här lista varje år men hade i ärlighetens namn glömt bort det nu, men när jag såg den hos Evelina var det ju bara att börja fylla i!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: Vågade sluta jobba med annat och bara satsa på mig själv och mitt tecknande. Sen fick jag uppleva mitt livs första och förhoppningsvis enda frieri!


Bilder från picknicken då Emil friade.
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Jag hade ett nyårslöfte att träna och det gjorde jag, som en galning! Men sen hade jag sommaruppehåll och sen kom jag aldrig in i det igen. Men idag ska jag dit och köpa nytt kort så nu kör vi igen.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Ja, det känns som ett riktigt bebisår. Fast nästa år blir det nog ännu fler.
4. Dog någon som stod dig nära?: Ja Allis. Jag saknar henne fortfarande jätteofta och tror alltid att hon ska dyka upp på balkongen och att vi bara inbillat oss alltihop.

Allis.5. Vilka platser besökte du?: Stockholm, Halmstad, Karlstad, Lysekil, Hunnebostrand, Malmö, Smögen, Göteborg och bäst av allt, NEW YORK!


New York.
6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?: Lite säkrare ekonomi hade suttit fint och lite fler roliga uppdrag. Jag skulle vilja designa poslin och t-shirts och kanske metervara också när vi ändå är igång! Och viktigast av allt, så längtar jag efter en liten fjunig bebis.
7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?: Jag är inte så noga med datum, jag och Eil diskuterade häromdagen vilken dag han friade men det mindes vi inte riktigt. Men upplevelsen glömmer jag aldrig! (vi ska inte ha datum i ringarna, vem bryr sig om vilken dag det var?)

Min ring.
8. Vad var din största framgång 2011: Att jag numera kan säga att jag är illustratör. Inget annat. Bara illustratör och egen företagare. Jag älskar det!
9. Största misstaget?: Att jag fegade ur och inte sa emot när människor behandlade mig orättvist och elakt. Fast det sa jag tll om för några veckor sen, lite sent kanske men bättre sent än aldrig.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Jag var riktigt sjuk på min födelsedag och kunde inte ens gå ur sängen på över en vecka. Jag slet ut ryggen när jag jobbade på Mio och släpade soffor hela dagarna. Det känner jag fortfarande av.
11. Bästa köpet: Min iphone utan tvekan. Hur har jag kunnat leva utan den? Sen älskar jag vår turkosa soffa.
12. Vad spenderade du mest pengar på?: Öl på gästgivargården, mat och resor fram och tillbaka till Stockholm. Sen en ganska enorm summa på möbler och kläder också. Mina röda brudskor.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Frieriet! Som jag väntat! Och att han hade precis den ringen jag drömt om. Sommaren i vårt kollektiv. Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv som jag hade den här sommaren.

En liten del av kollektivet på uteservering.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?: Allt med Veronica Maggio.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Jag har haft mitt livs bästa år. Utan tvekan!
16. Vad önskar du att du gjort mer?: Jag ångrar ingenting.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Jag kunde hållt käften lite oftare än jag gjorde kanske.
18. Hur tillbringar du julen?: Med de jag tycker bäst om, min familj!
19. Blev du kär i år?: Jag har varit upp över öronen i flera år nu, i år har det bara blivit ännu bättre!
20. Favoritprogram på TV?: Project RUnway, LA ink.
21. Bästa boken du läste i år?: Läser inte böcker
22. Största musikaliska upptäckten?: Maggio.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: Ja pengar till New York.
25. Något du önskade dig men inte fick?: Inget jag minns nu.
26. Vad gjorde du på din födelsedag?: Jag låg i sängen och va vansinningt sjuk.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: Ja fast man kan inte styra över allt så det är bara att följa med.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: så fort jag fick sluta med dresscode så blev jag en fullfjädrad kulturtant. Fägglatt, randigt och framförallt prickigt!
29. Vad fick dig att må bra?: mitt jobb! Det är mitt andningshål, min lycka! Kollektivet, Emil och Allis. Sen kom Fröken och då blev det så himla mysigt att få ha en kattunge hemma igen!
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: Plura haha! Tänk man skulle få sitta i köket, dricka vin och diskutera livet hela nätterna. Det hade varit nått det!
31. Vem saknade du?: Mitt barndomsgäng. De har känts som miljarder mil bort stundtals.
32. De bästa nya människorna du träffade?: Kristin.

Annas Nya Projekt!

Hej och god fortsättning!

Nu är jag äntligen tillbaka på mitt älskade kontor och inspirationen nästan svämmar över efter en veckas teckningsuppehåll. Det är ungefär så länge jag klarar mig som max utan att teckna.

I januari tänkte jag dra igång ett nytt projekt, nu har jag ju gjort kalenderflickorna och landskapsflickorna (måste bara få tummen ur att göra de sista två) så nu är det dags för bokstavsflickorna!
Vad tror ni om det?

Tanken är att det ska bli en flicka om dagen (typ) och hur bokstaven kommer in i det hela får ni se sen.
Först ut blir då givetvis A, som kommer dyka upp någon gång efter helgen.
Tanken med bokstäverna är att de i slutändan ska bli nått större projekt, men en sak i taget.

En sak till som är väldigt spännande inför det nya året är formexmässan. För i år ska nämligen jag få vara med bland utställarna!
Jag som aldrig ens gått på formex utan snarare trånat utanför och önskat mig in.
Men nu är jag med med de nessesärer jag designat för Nässjöholm och det kommer också finnas teckningar av mig på plats.
Åh jag är så himla peppad på detta!

Ni får bara en värdelös webcam bild idag, mest för att visa min nya klänning med körsbär, från H&M och mina nya favorit.

Annas Jobb!

Fördelen med att jobba som frilans och vara sin egen chef är att man helt plötsligt kan bestämma att man vill ha ledigt till nyår! Lovely!

Anna Ritar!

För ett tag sen träffade jag Mia som driver siten Gazet.se. Hon frågade om jag inte kunde illustrera lite kläder åt henne.
Sagt och gjort, här kan du se alla bilderna!

Annas Jul!

God jul fina läsare!
Jag är i Värmland och ägnar all min tid åt att pussa på Majken, äta mat och leka med mina julklappar.


Eftersom jag jobbat häcken av mig i december tar jag mig en välförtjänt julledighet både från teckneriet och bloggen.
Jag kommer tillbaka med nya krafter på onsdag.

Nu: mer grönkål!

Dagens Porträtt!

Nu går jag på välförtjänt jullov!
Jag avslutar med ännu ett blyertsporträtt, den här gången på Amanda Berg. Just nu känns det tusen gånger roligare än mina tuschporträtt. Variation förnöjer.
Hejdå Småland, hej hej ljuvliga Värmland!

Anna och Vågen!

Jag äger ingen våg. Förstår inte riktigt meningen med det där att väga sig stup i kvarten. Är jag glad och nöjd så blir det bra har varit min strategi.
Men sen fick jag höra om vågen som mäter din kropps ålder. Min kontorsgranne har en sådan våg, som mäter procent fett, muskler, ben och hela köret.
Först får man fylla i sin längd och sin ålder, sen får man ställa sig på vågen och hålla i två handtag. Sen skickar den ut små elektroniska saker som mäter motstånd hit och dit (fattade inte riktigt hur det gick till)
Enligt den här jävla vågen är jag iallafall på gränsen till överviktig, 35 år gammal och på en skala mellan 1-10 i hur vältränad jag är, är jag en tvåa! (ett är sämst)
Tack och god jul för fan.

Men som motreaktion till den där vågen, tänker jag köra igång ordentligt med träningen igen 2012. Jag har ett bröllop att fixa, en karriär att sköta och hur mycket jag än försöker motbevisa det, så blir man hundra gånger mer effektiv om man går och tränar.
När jag är klar ska jag va en tia på den där vågen.
Sen ska jag slänga den i soporna.

/Varma hälsningar en 35 årig överviktig, otränad kvinna i tjugosjuårsåldern.

Anna Fastnar!

Den senaste veckan har det känts som jag har tuggumi under skosulorna. Bara att stiga upp ur sängen har varit motigt.
Kanske har det med att göra att december är min absolut stressigaste månad, kanske för att det är så mörkt ute och kanske för att uppdragsgivarna tycks ha tagit jullov.

Sa jag släpar mig till kontoret, med snö i ansiktet, sätter mig motvilligt och läser igenom mailen som ekar tom på uppdrag från ELLE och Damernas Värld.
Försöker teckna men tycks ha glömt hur man gör.
Senaste månaden har bara handlat om bestälningar och ibland kan man bara längta efter att få teckna sitt eget. Men nu när jag är klar med allt så går det ändå inte när jag försöker teckna.

Så jag tar fram min inspirationsmapp, den är fylld med vackra ansikten, roliga hårfrger och fina hårknutar.
Rotar lite, nej nej nej.
Sen hittar jag en bild på Elsa. Det är alltid hon som blir mitt safetykort. Jag vet att jag alltid tycker om att teckna henne. Hon har finast ögonfärg och roligaste läpparna att teckna.
Men sen kollar jag på mina tuschpennor med avsmak. Nej. Inte idag.
Lägger dom åt sidan och gör nått jag inte gjort på evigheter.
Tecknar en blyertsteckning.

Här är resultatet. Tack, älskade Elsa, för den ständiga inspirationen, för amorbågen och för ögonfärgen!

Anna om Utbildning!

Nu är det snart nytt år, det innebär att alla konsthögskolor släpper sina arbetsprovsuppgifter.
Förra året var första gången jag inte sökte och det kändes väldigt befriande att slippa allt det där, pressen, ångesten och att det enda som snurrar i skallen är arbetsprover.
Men som varje år, måste jag gå in och kika vad det är för uppgifter, vad hade jag gjort och hur hade jag tolkat det.
Jag har/hade bestämt mig för att aldrig söka mer, att det tar för mycket kraft och ork och att jag blir emotionellt slutkörd av att alltid få nej.
Men så läste jag en intervju med min favorit Lovisa Burfitt nu på morgonen och någonstans långt in tändes åter igen en liten gnista om högskolorna.
Kanske bara söka en gång till? Bara för att det är nyttigt, roligt och utmanande?

Jag känner mig bra på mitt område, men kanske lite fast i gamla hjulspår. Skulle behöva nya lärare, nya omgivningar och nya kreativa miljöer för att komma vidare.
Det känns som jag kör racerbil på ettans växel.

Kanske söker jag igen.
Bara EN gång till.....

Anna om Emil!

Emil tycker om att slå in smörgåsar i folie och sen försiktigt lägga ner dom i en burk till mig att ha med till jobbet.
Han tycker om att klä upp sig i sin nya fina jacka han fått av mig, att matcha skorna med halsduken och sen fråga mig om jag tycker han är fin.
Han tycker om att stå flera timmar i köket, med en handduk i bakfickan och förklädet jag gjort med mormor-tryck på, han har Eldkvarn på högsta volym och tycker om att lägga upp sparrisen på ett särskilt fat för sig och fetaosten på ett annat och sen bjuda mig på hela kalaset.
Han tycker inte om att ligga nära i sängen och blir lätt hundra grader varm. Men ibland drar han mig nära det bara går och jag får sova med näsan i hans armhåla.
Han tycker mycket om program om gamla bilar men var ändå den som introducerade mig för The Hills.
Han kan träna i timmar, komma hem helt dyngsur och ändå lukta gott.
Han tycker om att sitta på balkongen och dricka rödvin med mig på sommarkvällarna, sen hämta alla filtar vi har och sitta kvar där hela natten.
Han tycker at det är jätteroligt att dansa fast vi är lika dåliga båda två. Ändå vill han alltid dansa med mig när vi är ute.
Han tycker om att planera fina fester, där han får göra listor på vad som ska göras, duka fint och dela in folk i lag.
Han tycker om när jag har håret i lilla My knut och han tycker att mina bröllopsskor är det finaste som finns.


Nu är det åtta månader kvar till Emil blir min man.
Jag önskar att det var imorgon.

Annas 30 Sekunder!

På torsdag har vi fått i uppgift på jobbet (där jag har mitt kontor ingår också vägledning och coachning) att göra en elevator pitch. Du ska alltså stå framför en kamera och presentera din affärsidé och vem du är på 30 sekunder.

Detta är givetvis superbra, både som träning och för företaget. Ändå kan jag inte sova på nätterna inför det här.
Sjukt, det är trettio små sekunder, bara folk jag känner, ändå tycker jag det känns som om jag ska bestiga Mount Everest i bikini.
Jag hatar sånt här.
Fast en del av mig vet att jag kommer lära mig massor, att det är bra att våga utmana sig själv och att jag egentligen är extremt feschlig (Värmländskt uttryck för feg).

Jag har alltid avskytt sånt här, att stå framför folk och prata och hela den där biten. När jag skulle gå modevisning för min förra skola bröt jag ihop totalt dagen innan och bara grät och grät och sa till Emil att han fick gå istället för mig.
Men sen gick jag och tusan va stolt jag va efteråt!

Men det är lika bra jag övar nu, hur ska jag annars kunna ta emot Nobelpriset i illustration om några år?

Anna Inspireras!

Jag blev superinspirerad av den här musikhjälpen grejen! Nu längtar jag efter att få teckna massvis med porträtt, kanske i annan stil än det jag brukar, längtar efter att testa nya saker och utveckla tecknandet lite till.
Men just nu finns det ingen tid till något annat än julklappsbeställningar, så jag återkommer med nya tecknar direkt efter julafton!
Fast det här är det värsta jag vet, att stå emot när inspirationen tränger sig på.
Men men, får skynda mig med beställningar så kanske jag hinner teckna lite innan jag åker till Karlstad på torsdag.

Annas Bidrag!

Nu är auktionen på min Jason teckning avslutad och den landade på 5300 kr!!
Så tack till de som var med och budade och hurra för musikhjälpen!

Annas Teckning!

Nu finns auktionen på teckningen uppe, signerad och klar!
Buda buda buda!!

Här finns auktionen!

Anna och Musikhjälpen!

Nu är teckningen lämnad. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig eftersom sj strular som alltid var mitt tåg så sent att Jason redan gått och lagt sig när jag kom fram. Istället fick jag lämna den till en vakt som inte verkade det minsta intresserad av teckningar.

Men nu imorse fick jag mail om att teckningen va på rätt plats och att de nu bara väntar på att Jason ska vakna så han kan signera den!

Så någon gång i eftermiddag kommer den ut på auktion! Hoppas ni budar en massa så alla flickor få gå i skolan!

Nu åker jag till Göteborg och lämnar över teckningen till Jason!
Hurra för infall och fina flickor som låter mig sova där med en minuts varsel!
Ses där!

Dagens Porträtt!

Jag tecknade Jason och tänkte auktionera ut den och ge pengarna till musikhjälpen. Frågan är bara om det är smidigast att hålla i auktionen själv eller gå via dom.
Skulle ni va intresserade?
(den är i A3 format)

Anna och Högstadiet!

Jag har skrivit om min högstadietid förr. Skrivit om hur mycket jag hatade att gå till skolan, att jag nu i efterhand inte ens kan förstå att jag klarat av åttonde klass och att jag aldrig aldrig mer vill sätta min fot i en högstdieskola.
Men idag på lunchen på jobbet pratade vi om högstadiet, om allt det jobbiga men också om det som var så fint. Så oförstört och lätt (fast man tyckte det var väldigt komplicerat då)
Vi pratade om lukten av ljummen vårasfalt, med rullgrus, mopedljud och bensinlukt. Finns det någonting som luktar mer ljuvligt och mer tonåring än just den kombinationen?
Lukten av varm tonårspojke, lite svett och lite bensin. Åh.
Vi pratade om hur man kunde sitta i timmar, på en bänk (på ryggstödet med fötterna på sitsen givetvis) och bara sitta bredvid varann. Inte säga någonting och ändå tycka att det varit den bästa kvällen på länge.

När man satt och väntade på att moppekillarna skulle åka förbi och när de väl gjorde det tittade man ivrigt åt ett annat håll för att inte se intresserad ut, samtidigt som ens lilla tonårshjärta slog volter och hoppades innerligt att han tittat just på mig.

Jag och min bästis på den tiden, väntade utanför matsalen VARJE matrast. Väntade tills niorna gick förbi, så man fick se honom. På fem sekunder hade han gått förbi, antagligen inte ens sett mig och ändå kändes det som man fått hela himlen i huvudet!
Om, jag säger om, han mot förmodan hade sagt hej hade jag nog dött på fläcken.
Tänk då, vilket inrutat liv man hade, med oskrivna regler och klädkoder, vad man fick och inte fick göra, hierarkin i uppehållsrummen och alla miljarder delicatobollar man ätit. Då var det viktigaste som fanns i livet att ha just rätt jeans. Hade man bara det var man säker. Hade man inte det, var varje steg ett minfält.

Inte visste man då, att det inte blir ett dugg bättre sen. De där viktiga jeansen byter bara skepnad och blir ett gymkort man måste använda minst tre gånger om dagen, reglerna är detsamma och man skulle bara våga säga emot chefen som alla svansar runt och trippar efter.
Allt är precis som förr, fast istället för att sitta ensam på en toalett så sitter jag nu ensam på ett kontor.
Fast på det här kontoret bestämmer jag, här finns inga regler och inga minor utanför dörren.
Här finns bara jag och här inne tänker jag förverkliga alla drömmar jag knåpade ihop när jag satt ensam på den där toaletten, i åttan, med ett helt rum tickande bomber utanför.

Här finns bara jag.

Anna och Kalendern!

När jag bläddrar i min kalender så känner jag mig himla stolt!
Jag fick en idé, satte mig ner och tecknade den, kontaktade tryckerier, vackra bloggflickor och jobbade dygnet runt i över en månad för att få den färdig.
Nu är den här och ser ut precis så som jag ville!
Det är mäktigt att hämta ut kartonger och sen öppna och hitta sin egen kalender!
Nu längtar jag bara till att det ska bli 2012 så jag kan börja skriva i den.
Här är en hög med bilder från kalendern och man kan även läsa om den i Damernas Värld och nu senast i tidningen sparkling magasin (som finns i Värnamo med omnejd)



Bild lånad från Jessica.



Från Emma.



Bild från Emily.



Elsa är fröken Augusti.



Louise.



Sandra har en kalender ända borta i New York!

och till sist kan man läsa om den hos Clara (fast jag kommer inte in på hennes blogg så jag kan inte hämta hem bilden tyvärr, men ni får helt enkelt tro mig) och hos bästa Karin!


Vill ni beställa en kalender innan jul så är det hög tid nu!
En kalender kostar 300 och två kostar 500.
Maila till: ilebykalender@hotmail.se <------ notera att det är .se och inte .com!

Annas Dag!

Som ni vet försöker jag ju ta ledigt på helgerna. Ledigt från kontoret och ledigt från bloggen. Men hela tiden tänker jag på blogginlägg, kommer på jättefinurliga inlägg (som jag senare glömmer bort)

Idag har jag iallafall varit produktiv. Gick upp halvåtta och bäddade så fint jag kunde, dammsög hela lägenheten och fixade iordning det sista. Sen gick jag och mötte mitt hemma hos team.
Dagen gick toppenbra och nu återstår bara att spänt vänta på resultatet.

När julruschen lagt sig och januari kommer har jag tänkt börja måla igen.
Det var evigheter sen jag målade en olja och har varken haft tid eller lust. Men januari är en bra målar-månad. Det är iskallt ute och man kan dricka litevis med kaffe och stänga in sig med oljefärgerna och bara måla sig bort.

Men nu tar jag ett djupt andetag och fixar det sista inför julen. Sen hem till Värmland och ladda batterierna (och fylla magen med grönkål)
Igår fick jag min första julklapp. Fast det var ingen julklapp utan en grattis-till-ditt-nya-kontor-present (eftersom vi inte skulle byta julklappar) från mina fastrar.
Det var det finaste jag fått på länge, kolla bara! Hur mycket Anna kan det bli?!
Det är Lilla My och hon ritar, bättre kombo får man leta efter.
Jag blev hur glad som helst och nu kan jag inte bestämma mig för om jag vill ha henne på kontoret eller hemma. Men visst är hon fin? Ser nästan ut som om jag ligger där och ritar. Idag har vi ju till och med samma frisyr.