Från och med Du!

Jag minns precis hur det var första gången jag såg Dig, minns precis vad Du hade på Dig, hur hissen luktade efter att Du varit där.

Hur mycket jag längtade, kramade Din tröja och drömde om Dig när Du var i Åre.

Dagen Du sa att Du älskade mig första gången, innan jag hunnit säga det. Stod alldeles nära och Du sa-....jag....älskar......Dig.

Hur Du står ut med mig fast jag är okontrollerad, stökig och omöjlig.
Hur Du ändå lyckas se förbi allt det där och förstå att jag innerst inne bara vill vara med Dig. I all evighet.

Jag minns gången när Du försa Dig och berättade att du hade en ring, någonstans, som var till mig. Att Du ringt min pappa och frågat om jag fick bli Din.
När Du inte kunde släppa mig på hela kvällen och jag var alldeles rödflammig av Ditt stickiga skägg på mina kinder.

Morgonen Du gjort picknick, hittat det perfekta stället och smsat Din bästa vän att springa och köpa champagne.
Det var den kvällen jag inte kunde sluta gråta för att jag aldrig förut varit lyckligare.
Nyförlovad och med huvudet bland molnen.

Mitt liv, från och med Du!

Anna och Anders Flanders!

Om ni bor i Malmötrakten (eller någon annanstans med för den delen) kanske ni har sett Anders Flanders och hans enmansorkester på stan? (har ni inte det så sök på youtube!)

Han är fantastisk och jag minns när jag såg honom på torget i Karlstad och han spelade Värmlandsvisan med sin dunk och trummor och allt vad det är.

Till historien hör också att jag och Anders är barndomsvänner.
Det var han som skrev mitt första kärleksbrev, det var han jag hade kort på i plånboken och det var han och jag som satt på parkbänken utanför skolan och drömde om när vi blev stora och hur allt skulle bli annorlunda då.

Det blev det också.
Nu är allt annorlunda.
Men när jag såg honom på Musikhjälpen blev jag alldeles varm i magen. Jag vet hur han drömde om det här.
På samma sätt ser han på mig och han är den som vet hur himla mycket jag ville det här.

Nu finns ingen parkbänk, inga folköl till Sven-Ingvars och inga tårar, förklaringar och stora ord.

Men våra drömmar, barndomsminnen och ambitioner finns numera samlade i en plastdunk på Anders Flanders rygg.
Fint tycker jag.

Anna och Kärleken!

Igår gjorde jag nått jag aldrig trodde jag skulle göra (men som jag drömt om i smyg) jag köpte en bröllopstidning. Amelias variant för att vara exakt.
Jag bävade för dess innehåll då jag var rädd att den skulle svämma över av prinsesskit och glittertjaffs.
Det gjorde den inte.

Det den däremot gjorde va att ta upp sådana saker jag funderat på, priser och hur man ska sitta. Sånt där som ingen människa har en aning om.
Nu vet jag.
Tack Amelia!

Jag kände mig väldigt tillfreds igår när jag satt ensam hemma, åt lösgodis och läste om bröllop.
Min kära man är nämligen i Frankrike och åker skidor i en hel vecka.

Jag tycker dock om att vara själv.
Trivs med att inte diska, lukta äckligt och äta godis ifred.

Idag fortsatte jag i kärlekens tecken och tecknade den här bilden av Elsa och Vargen.
Dom luktar nog aldrig äckligt.

Denna Dagen - Ett Liv!

....som farbror Melker sa.

Ja vilken dag detta har varit och klockan är ändå bara 12!
Först gick jag in i butiken med kontorstillbehöv och frågade om pappret vi beställt till våra inbjudningskort kommit än. Det va ändå typ tre veckor sen vi beställde dom.
Men nej, då visar det sig att de papprena är slut på lager och kommer inte komma in igen.
Kunde de ju kläckt ur sig en smula tidigare kan man ju tycka.
Så nu blir det att leta runt på nätet för att hitta nått likvärdigt.

Sen kom jag upp till kontoret, loggade in på min bank för att göra en överföring.
En sekund efter att jag slagit in koden så glömmer jag den totalt och kan för mitt liv inte komma på den igen. Vafan, jag slog den ju precis!
Hjärnsläpp.
Slår fel tre gånger och sekunden efter den tredje gången minns jag den igen. Suck.
Kortet spärrat.
Då fick jag snällt gå ner till banken igen (fast jag precis kom därifrån) och beställa ett nytt kort.
Jag blir så trött på mig själv.

Hur resten av den här dagen blir återstår att se, men jag trillar väl antagligen av spinningcykeln, trampar på Fröken och kissar på mig på vägen hem.

Suck.

(bild av Jesper Waldersten)

Dagens Porträtt!

När jag var i Stockholm sist träffade jag min eminenta vän Anna. Hon tyckte att mina Karkki-bilder va så fina, så jag tänkte att jag kör vidare på dom (med risk att framstå som en smula besatt, men det gör jag så gärna)
Här är iallafall dagens Karin!

Idag började min dag alldeles för tidigt med att åka på frukostmöte, presentera mig och mitt företag för 100 personer. Men jag överlevde, trots mikrofon som är min stora skräck!
Överlag var det män som lyssnade. Jag gillar att prata inför män.
De tror nämligen att jag ska vara söt och snäll när jag går upp på scen med mitt rosa läppstift och blonda lugg.
Sen motbevisar jag dom.
Att jag är allt annat än någon som snällt kommer ställa mig i ledet.
Jag sa att jag tillför företag något annat än svartvita medelålders män inramade i lobbyn.
Kvinnorna i publiken jublade och min dag var gjord.

Anna och Huset!

Ni var många som undrade var jag köpt stämplarna och företaget som säljer dom heter Mayol, ett danskt företag med hur mycket fint som helst! Fick behärska mig så jag inte köpte alltihop!

Nu är det bara 24 dagar kvar tills vi flyttar in i huset.
Tills vi blir Anna och Emil på Haga.
Tills vi får komma hem och kliva in genom en dubbeldörr och vi måste elda innan vi går in för att inte frysa om tårna.
24 dagar tills vi får fira vårt nya hus med ett dopp i badtunnan, med utsikt över åkrar, skog och ingenting.
Nu är det bara 24 dagar kvar tills vi får sex rum och kök, två walk-in-garderober och oändliga möjligheter att inreda och göra om.
Om 24 dagar tar den här bloggen en ny vändning och blir förhoppningsvis en renoverings-inrednings-jag-bor-på-landet-tecknings-pyssel-blogg.

Sen blir det ännu bättre, för om några månader är det vår och man kan försiktigt ha balkongdörren till ateljén öppen.
Man kan cykla utan att vara rädd för isfläckar.
Man kan låta Fröken få en kull kattungar och sen pussa dom så de blir alldeles blöta i pannan.

SEN, blir det sommar och man äter svettiga ostsmörgåsar på trappan.
Man cyklar till badplatsen, en kilometer bort.
Man har midsommarfest i trädgården och det finns plats för alla att sova över.
Tills man klipper gräset i sommarklänning och målar om fasaden med falu rödfärg.

Jag kan knappt tro att det är sant.
Det känns som jag flyttar in i Bullerbyn och jag blir alldeles varm i magen när jag tänker på att mina barn ska få leka på knarriga trägolv och grilla korv i kakelugnen.

Hem, om 24 dagar flyttar vi hem.

Dagens Porträtt!

Den här teckningen gjorde jag för ganska längesen. Det var när Emily var inne på att färga håret rosa. Då var jag ju tvungen att se hur det skulle bli.
Något i den här stilen kanske?

Idag känner jag mig allmänt seg i kolan men ikväll ska jag prata inför 40 personer som precis startat eget. Känns nästan kul. Konstigt va?
Jag som hatade att prata inför folk har helt enkelt vant mig vid det och tycker inte att det är så hemskt längre.

En annan sak jag gjort idag som jag heller aldrig trodde skulle hända är att jag skrivit in mig på körskolan!
Det är typ revolutionerande för att vara mig!
Jag har aldrig varit det minsta intresserad av att ta körkort, har inte haft nån lust, inte känt något behov och inte tyckt det verkade det minsta roligt.
Men sen fick vi huset och nu är jag ju så illa tvungen.
Och även där, tycker jag faktiskt att det ska bli riktigt roligt!
Konstigt hur man kan ändra sig så.

Annas Spara och Slösa!

Jag köper aldrig dyra möbler, smycken eller väskor. Inte för att jag inte tycker de är fina, men för att jag helt enkelt inte har råd.
Men med jämna mellanrum åker jag och Emil till Svenssons i Lammhult, så går vi där och klämmer och drömmer och inspireras.
En gång när vi gick där hittade vi stolen Acapulco och KUNDE helt enkelt inte låta bli! Den har nu varit vår käraste ägodel ända sen dess.

Originalet "Acapulco"

Men nu, nu finns den exakt likadan på Åhlens, för 999 kronor! Då blir jag bitter. Förlåt, men det blir jag.
När jag för en gång skull har unnat mig originalet så kommer kopian och plötsligt står det en i varenda hem.
Surt av anledningen att man inte få känna att man har något speciellt och såklart även surt att veta prisskillnaden (originalet kostar 3500)


Åhlens variant "Ocean"

Sen tipsade en läsare igår om att Åhlens även har en variant av min vigselring!
Nu var jag tvungen att rusa dit och titta, men den va inte alls lika fin som min men även där svider det lite.
Min fina, antika vigselring som jag kände mig så speciell med.
Nu finns den på Åhlens.
Suck.

Åhlens ring


Min vigselring, i 18 k guld med rubiner i "knapphålen".


Det var allt från Fröken Bitter & Fattig för den här gången.

Annas Coach!

Igår hade jag en riktig skitdag. Jag kom hem och la mig i soffan och ville helst aldrig gå upp mer.
Kände att jag kanske skulle ge upp, kasta in handduken och skaffa mig ett riktigt jobb. Att det här är för svårt, för krävande och för mentalt påfrestande.

Men jag har en fördel. Där jag hyr mitt kontor ingår nämligen en coach.
Hon hjälper mig att komma på nya lösningar, hitta nya vägar och hjälpa mig att formulera mig kring mitt företagande.
Som tur är hade vi ett inbokat möte imorse och efter att ha placerat mig själv på olika skalor mellan 1-10 var jag tycker jag befinner mig, fått lite värmande ord och en rejäl spark i röven, känns det betydligt bättre!

Hon är världens bästa, stackars alla människor som inte har en egen coach!
Fast det kan man ju skaffa sig i vem som helst egenligen, sålänge det är någon som törs vara ärlig, hård och peppande.

Nu är jag iallafall redo för nya takter och jag kan ta tag i mig själv och börja om.
Som varje gång efter våra samtal!

Tack!

En liten Lista!

Det är iskallt på mitt kontor så för att hålla fingrarna igång så skriver jag en liten lista:

Saker som är alldeles otroligt irriterande:
- Människor som inte svarar på mail. På riktigt. Om man tar sig tid och skriva ett mail kan väl den i andra änden svara? Det tar ungefär fem sekunder att säga nej tack jag är inte intresserad om det nu var det som var felet.
- Hala vinterskor. Designar man inte vinterskor för att de ska användas just på vintern, med snö och halt underlag? Gör dom då inte blanka på undersidan för bövelen!
- Jobberbjudanden som låter väldigt fina och bra fast sen bara visar sig vara ett rent utnyttjande av tjänster.
- Att mitt kontor ligger en våning högre upp än man tror varje dag. Så när jag äntligen tror att jag är framme är det två trappor kvar.
- Agenturer som aldrig törs satsa på någon som inte redan designat för HM, tecknat åt Vogue eller har rätt diplom i Gucci-portföljen. Vi andra kan faktiskt också. Om ni bara vågar prova.
- Att jag fick ett gammalt hemvirkat överkast som farmor gjort, som Fröken kissade på direkt när jag la det på sängen. När jag sedan tvättat det och lagat alla små hål som blev, så kissade hon på det igen.
- Att det är svindyrt att ordna bröllop och som frilansare badar man inte direkt i pengar. Pizzabuffé, funkar det?
- Att mina fingrar fortfarande inte tinat upp

Annas Kontor!

Som ni säkert redan vet vid det här laget sitter jag inte längre hemma i min rosa-oranga ateljé och jobbar utan har ett kontor i stan numera.
Mitt kontor ligger på fjärde våningen, på något som kallas företagsfabriken. Här finns några nystartade företag och man får hyra ett kontor (för typ inga pengar alls) och då ingår en coatch som ger massa bra tips och sparkar en i rätt riktning och peppar och stöttar (och hjälper till när man helst bara vill lägga sig ner och dö och undrar vafaaaan man startade eget för)
Om du är din egen skulle jag rekomendera en sån här arbetsplats varmt. Du får någon att fika med, någon att utbyta idéer med, känslan av att "gå till jobbet" och du slipper se diskhögar, dammtussar och annat tråk som finns hemma.
Ring din kommun och se om de har något liknande där du bor!

Jag tänkte att vi tar en rundtur. Ja jag vet, det är sjukt stökigt men jag kan inte jobba när allt är för ordnat.



Här är utsikten från min plats. Här finns bord och två stolar om man vill ha möten. Det händer inte särskilt ofta just i mitt kontor. Men det GÅR.



Här är mitt fönster, med teckningar, fakturor och en skrivare med scanner. När jag började teckna fotade jag bilderna. Det är värdelöst. Ingen illustratör utan scanner!



Lite inspiration, en stringhylle-kopia med material i, mina Björn Borg skor och ett jäkligt stort ljusbord.



Mitt skrivbord. Mina favoritlampa designad av han som gjorde Bumlinglampan, den ger ett jämnt kritvitt ljus över hela teckningen (det är viktigt att din lampa inte belyser gult, för då blir ju färgerna fel när du tecknar) på lampan står en Too-Tiki som jag köpt på loppis för en femma, en lina med viktiga visitkort och en bok jag fått av Emil om att jobba smartare, inte hårdare.

Anna Tipsar!

Nu ska jag tipsa om 3 bra saker just nu!

Först ut: Ylva Borg!
Hon skickade mig ett finfint brev härom dagen med det här urfina halsbandet! Passar ju perfekt för en penn-junkie som jag. Tack snälla!



Nummer två: Att mina bilder är med i nya numret av Amelia (nr 2)! Jag och bästa Lina Eidenberg har jobbat ihop. Hon fotade och jag tecknade. Vi är ett superteam och kommer förhoppningsvis jobba ihop snart igen, vi smider iallafall storslagna planer på det.





Och sist men inte minst: Termoleggings! Jag är redan inne på mitt andra par. Det är den bästa uppfinningen någonsin. Det ser precis ut som vanliga strumpbyxor fast på insidan finns ett litet tunt lager fleece som gör att rumpan och benen håller sig varma hela vintern! Finns bland annat att köpa på Åhlens. Tips tips tips!

Anna Frågar!

Imorgon är det dags för ett nytt år. Jag älskar den här dagen (förutom festpressen, rolighetsfaktorn och allt det där jobbiga) men själva grejen, att man får en nystart. Ett oskrivet blad.
DET gillar jag!

Jag har tre nyårslöften:
* Träna ordentligt, så jag kan ge Emil stryk om han säger nej vid altaret.
* Tvätta ansiktet noga varje kväll och smörja smörja smörja! (jag erkänner, jag sover med smink. Fy skäms på mig. Men min storebror ha tvingat mig att börja ta vara på mitt fejs så nu har jag köpt krämer och rengöring för en massa pengar. Ja jävlar vad här ska tvättas!)
* Bli en bättre bloggerska. Jag känner att min blogg inte alls är lika rolig som förr, får knappt några kommentarer och jag själv känner mig som världens tristaste.
Men här kommer ni in i bilden, nu frågar jag det jag lovade att jag aldrig skulle fråga, vad vill ni läsa om?
Såklart kommer det dyka upp en del bröllop i bloggen, teckningar och lite sådär, men vad är roligast att läsa om?
Tycker ni bloggen tappat stinget?
Neeeeej kom igen nu, nu vevar vi igång den här skutan igen!
Ös på med tips så lovar jag att leverera år 2012!

Anna Summerar 2011!

Jag brukar göra en sån här lista varje år men hade i ärlighetens namn glömt bort det nu, men när jag såg den hos Evelina var det ju bara att börja fylla i!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: Vågade sluta jobba med annat och bara satsa på mig själv och mitt tecknande. Sen fick jag uppleva mitt livs första och förhoppningsvis enda frieri!


Bilder från picknicken då Emil friade.
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Jag hade ett nyårslöfte att träna och det gjorde jag, som en galning! Men sen hade jag sommaruppehåll och sen kom jag aldrig in i det igen. Men idag ska jag dit och köpa nytt kort så nu kör vi igen.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Ja, det känns som ett riktigt bebisår. Fast nästa år blir det nog ännu fler.
4. Dog någon som stod dig nära?: Ja Allis. Jag saknar henne fortfarande jätteofta och tror alltid att hon ska dyka upp på balkongen och att vi bara inbillat oss alltihop.

Allis.5. Vilka platser besökte du?: Stockholm, Halmstad, Karlstad, Lysekil, Hunnebostrand, Malmö, Smögen, Göteborg och bäst av allt, NEW YORK!


New York.
6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?: Lite säkrare ekonomi hade suttit fint och lite fler roliga uppdrag. Jag skulle vilja designa poslin och t-shirts och kanske metervara också när vi ändå är igång! Och viktigast av allt, så längtar jag efter en liten fjunig bebis.
7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?: Jag är inte så noga med datum, jag och Eil diskuterade häromdagen vilken dag han friade men det mindes vi inte riktigt. Men upplevelsen glömmer jag aldrig! (vi ska inte ha datum i ringarna, vem bryr sig om vilken dag det var?)

Min ring.
8. Vad var din största framgång 2011: Att jag numera kan säga att jag är illustratör. Inget annat. Bara illustratör och egen företagare. Jag älskar det!
9. Största misstaget?: Att jag fegade ur och inte sa emot när människor behandlade mig orättvist och elakt. Fast det sa jag tll om för några veckor sen, lite sent kanske men bättre sent än aldrig.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Jag var riktigt sjuk på min födelsedag och kunde inte ens gå ur sängen på över en vecka. Jag slet ut ryggen när jag jobbade på Mio och släpade soffor hela dagarna. Det känner jag fortfarande av.
11. Bästa köpet: Min iphone utan tvekan. Hur har jag kunnat leva utan den? Sen älskar jag vår turkosa soffa.
12. Vad spenderade du mest pengar på?: Öl på gästgivargården, mat och resor fram och tillbaka till Stockholm. Sen en ganska enorm summa på möbler och kläder också. Mina röda brudskor.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Frieriet! Som jag väntat! Och att han hade precis den ringen jag drömt om. Sommaren i vårt kollektiv. Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv som jag hade den här sommaren.

En liten del av kollektivet på uteservering.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?: Allt med Veronica Maggio.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Jag har haft mitt livs bästa år. Utan tvekan!
16. Vad önskar du att du gjort mer?: Jag ångrar ingenting.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Jag kunde hållt käften lite oftare än jag gjorde kanske.
18. Hur tillbringar du julen?: Med de jag tycker bäst om, min familj!
19. Blev du kär i år?: Jag har varit upp över öronen i flera år nu, i år har det bara blivit ännu bättre!
20. Favoritprogram på TV?: Project RUnway, LA ink.
21. Bästa boken du läste i år?: Läser inte böcker
22. Största musikaliska upptäckten?: Maggio.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: Ja pengar till New York.
25. Något du önskade dig men inte fick?: Inget jag minns nu.
26. Vad gjorde du på din födelsedag?: Jag låg i sängen och va vansinningt sjuk.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: Ja fast man kan inte styra över allt så det är bara att följa med.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: så fort jag fick sluta med dresscode så blev jag en fullfjädrad kulturtant. Fägglatt, randigt och framförallt prickigt!
29. Vad fick dig att må bra?: mitt jobb! Det är mitt andningshål, min lycka! Kollektivet, Emil och Allis. Sen kom Fröken och då blev det så himla mysigt att få ha en kattunge hemma igen!
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: Plura haha! Tänk man skulle få sitta i köket, dricka vin och diskutera livet hela nätterna. Det hade varit nått det!
31. Vem saknade du?: Mitt barndomsgäng. De har känts som miljarder mil bort stundtals.
32. De bästa nya människorna du träffade?: Kristin.

Annas Nya Projekt!

Hej och god fortsättning!

Nu är jag äntligen tillbaka på mitt älskade kontor och inspirationen nästan svämmar över efter en veckas teckningsuppehåll. Det är ungefär så länge jag klarar mig som max utan att teckna.

I januari tänkte jag dra igång ett nytt projekt, nu har jag ju gjort kalenderflickorna och landskapsflickorna (måste bara få tummen ur att göra de sista två) så nu är det dags för bokstavsflickorna!
Vad tror ni om det?

Tanken är att det ska bli en flicka om dagen (typ) och hur bokstaven kommer in i det hela får ni se sen.
Först ut blir då givetvis A, som kommer dyka upp någon gång efter helgen.
Tanken med bokstäverna är att de i slutändan ska bli nått större projekt, men en sak i taget.

En sak till som är väldigt spännande inför det nya året är formexmässan. För i år ska nämligen jag få vara med bland utställarna!
Jag som aldrig ens gått på formex utan snarare trånat utanför och önskat mig in.
Men nu är jag med med de nessesärer jag designat för Nässjöholm och det kommer också finnas teckningar av mig på plats.
Åh jag är så himla peppad på detta!

Ni får bara en värdelös webcam bild idag, mest för att visa min nya klänning med körsbär, från H&M och mina nya favorit.

Anna och Vågen!

Jag äger ingen våg. Förstår inte riktigt meningen med det där att väga sig stup i kvarten. Är jag glad och nöjd så blir det bra har varit min strategi.
Men sen fick jag höra om vågen som mäter din kropps ålder. Min kontorsgranne har en sådan våg, som mäter procent fett, muskler, ben och hela köret.
Först får man fylla i sin längd och sin ålder, sen får man ställa sig på vågen och hålla i två handtag. Sen skickar den ut små elektroniska saker som mäter motstånd hit och dit (fattade inte riktigt hur det gick till)
Enligt den här jävla vågen är jag iallafall på gränsen till överviktig, 35 år gammal och på en skala mellan 1-10 i hur vältränad jag är, är jag en tvåa! (ett är sämst)
Tack och god jul för fan.

Men som motreaktion till den där vågen, tänker jag köra igång ordentligt med träningen igen 2012. Jag har ett bröllop att fixa, en karriär att sköta och hur mycket jag än försöker motbevisa det, så blir man hundra gånger mer effektiv om man går och tränar.
När jag är klar ska jag va en tia på den där vågen.
Sen ska jag slänga den i soporna.

/Varma hälsningar en 35 årig överviktig, otränad kvinna i tjugosjuårsåldern.

Anna om Utbildning!

Nu är det snart nytt år, det innebär att alla konsthögskolor släpper sina arbetsprovsuppgifter.
Förra året var första gången jag inte sökte och det kändes väldigt befriande att slippa allt det där, pressen, ångesten och att det enda som snurrar i skallen är arbetsprover.
Men som varje år, måste jag gå in och kika vad det är för uppgifter, vad hade jag gjort och hur hade jag tolkat det.
Jag har/hade bestämt mig för att aldrig söka mer, att det tar för mycket kraft och ork och att jag blir emotionellt slutkörd av att alltid få nej.
Men så läste jag en intervju med min favorit Lovisa Burfitt nu på morgonen och någonstans långt in tändes åter igen en liten gnista om högskolorna.
Kanske bara söka en gång till? Bara för att det är nyttigt, roligt och utmanande?

Jag känner mig bra på mitt område, men kanske lite fast i gamla hjulspår. Skulle behöva nya lärare, nya omgivningar och nya kreativa miljöer för att komma vidare.
Det känns som jag kör racerbil på ettans växel.

Kanske söker jag igen.
Bara EN gång till.....

Anna om Emil!

Emil tycker om att slå in smörgåsar i folie och sen försiktigt lägga ner dom i en burk till mig att ha med till jobbet.
Han tycker om att klä upp sig i sin nya fina jacka han fått av mig, att matcha skorna med halsduken och sen fråga mig om jag tycker han är fin.
Han tycker om att stå flera timmar i köket, med en handduk i bakfickan och förklädet jag gjort med mormor-tryck på, han har Eldkvarn på högsta volym och tycker om att lägga upp sparrisen på ett särskilt fat för sig och fetaosten på ett annat och sen bjuda mig på hela kalaset.
Han tycker inte om att ligga nära i sängen och blir lätt hundra grader varm. Men ibland drar han mig nära det bara går och jag får sova med näsan i hans armhåla.
Han tycker mycket om program om gamla bilar men var ändå den som introducerade mig för The Hills.
Han kan träna i timmar, komma hem helt dyngsur och ändå lukta gott.
Han tycker om att sitta på balkongen och dricka rödvin med mig på sommarkvällarna, sen hämta alla filtar vi har och sitta kvar där hela natten.
Han tycker at det är jätteroligt att dansa fast vi är lika dåliga båda två. Ändå vill han alltid dansa med mig när vi är ute.
Han tycker om att planera fina fester, där han får göra listor på vad som ska göras, duka fint och dela in folk i lag.
Han tycker om när jag har håret i lilla My knut och han tycker att mina bröllopsskor är det finaste som finns.


Nu är det åtta månader kvar till Emil blir min man.
Jag önskar att det var imorgon.

Annas 30 Sekunder!

På torsdag har vi fått i uppgift på jobbet (där jag har mitt kontor ingår också vägledning och coachning) att göra en elevator pitch. Du ska alltså stå framför en kamera och presentera din affärsidé och vem du är på 30 sekunder.

Detta är givetvis superbra, både som träning och för företaget. Ändå kan jag inte sova på nätterna inför det här.
Sjukt, det är trettio små sekunder, bara folk jag känner, ändå tycker jag det känns som om jag ska bestiga Mount Everest i bikini.
Jag hatar sånt här.
Fast en del av mig vet att jag kommer lära mig massor, att det är bra att våga utmana sig själv och att jag egentligen är extremt feschlig (Värmländskt uttryck för feg).

Jag har alltid avskytt sånt här, att stå framför folk och prata och hela den där biten. När jag skulle gå modevisning för min förra skola bröt jag ihop totalt dagen innan och bara grät och grät och sa till Emil att han fick gå istället för mig.
Men sen gick jag och tusan va stolt jag va efteråt!

Men det är lika bra jag övar nu, hur ska jag annars kunna ta emot Nobelpriset i illustration om några år?

Anna och Högstadiet!

Jag har skrivit om min högstadietid förr. Skrivit om hur mycket jag hatade att gå till skolan, att jag nu i efterhand inte ens kan förstå att jag klarat av åttonde klass och att jag aldrig aldrig mer vill sätta min fot i en högstdieskola.
Men idag på lunchen på jobbet pratade vi om högstadiet, om allt det jobbiga men också om det som var så fint. Så oförstört och lätt (fast man tyckte det var väldigt komplicerat då)
Vi pratade om lukten av ljummen vårasfalt, med rullgrus, mopedljud och bensinlukt. Finns det någonting som luktar mer ljuvligt och mer tonåring än just den kombinationen?
Lukten av varm tonårspojke, lite svett och lite bensin. Åh.
Vi pratade om hur man kunde sitta i timmar, på en bänk (på ryggstödet med fötterna på sitsen givetvis) och bara sitta bredvid varann. Inte säga någonting och ändå tycka att det varit den bästa kvällen på länge.

När man satt och väntade på att moppekillarna skulle åka förbi och när de väl gjorde det tittade man ivrigt åt ett annat håll för att inte se intresserad ut, samtidigt som ens lilla tonårshjärta slog volter och hoppades innerligt att han tittat just på mig.

Jag och min bästis på den tiden, väntade utanför matsalen VARJE matrast. Väntade tills niorna gick förbi, så man fick se honom. På fem sekunder hade han gått förbi, antagligen inte ens sett mig och ändå kändes det som man fått hela himlen i huvudet!
Om, jag säger om, han mot förmodan hade sagt hej hade jag nog dött på fläcken.
Tänk då, vilket inrutat liv man hade, med oskrivna regler och klädkoder, vad man fick och inte fick göra, hierarkin i uppehållsrummen och alla miljarder delicatobollar man ätit. Då var det viktigaste som fanns i livet att ha just rätt jeans. Hade man bara det var man säker. Hade man inte det, var varje steg ett minfält.

Inte visste man då, att det inte blir ett dugg bättre sen. De där viktiga jeansen byter bara skepnad och blir ett gymkort man måste använda minst tre gånger om dagen, reglerna är detsamma och man skulle bara våga säga emot chefen som alla svansar runt och trippar efter.
Allt är precis som förr, fast istället för att sitta ensam på en toalett så sitter jag nu ensam på ett kontor.
Fast på det här kontoret bestämmer jag, här finns inga regler och inga minor utanför dörren.
Här finns bara jag och här inne tänker jag förverkliga alla drömmar jag knåpade ihop när jag satt ensam på den där toaletten, i åttan, med ett helt rum tickande bomber utanför.

Här finns bara jag.