tisdag 26 januari 2010

Anna om "Det Riktiga Livet"!

Minns ni mina tatueringsplaner jag hade i höstas?
Igår hörde tatueraren av sig och sa att han ville haffa mig så fort Cheap Monday praktiken är över.
Han vill lära upp mig för att han ska öppna ny studio i Falkenberg och han sa att om jag lär mig snabbt så behöver han en studiochef där sen.

Inte illa, att få ett sånt erbjudande innan man ens tatuerat en enda gång!
Antingen är han knäpp eller så har jag sålt mig själv jäkligt bra.


Under samtalet hann jag se mig själv som Kat von D både en och två gånger.

Att vara tatuerare är inte vad jag hade planerat, men ändå måste jag erkänna att en liten del av mig skulle vara väldigt glad över att ha ett roligt jobb att gå till varje dag och sen få in pengar på kontot varje månad.

Det här med att erövra världen är så fattigt och tar sån tid.



Visst vore det att ge upp någonting om jag slutade kämpa för allt det där jag drömt om. Men kanske kan man få något annat istället?
Lycka kan inte köpas för pengar sägs det, men tro mig att lycka inte kan födas utan pengar heller!
Mat är dyrare än jag trodde.





Vad skulle ni föredra, trygghet och ekonomi eller att aldrig sluta kämpa trots att kontot ekar tomt och man ständigt är på väg någon annanstans?

Etiketter:

17 kommentarer:

Anonymous Jennifer sa...

Det ena uteslutar aldrig det andra.

26 januari 2010 10:26  
Anonymous sandra sa...

Nej, om du skulle bli tatuerare ett tag så kan du ändå fortsätta kämpa för andra saker du vill.. Du får bara en till erfarenhet!

26 januari 2010 10:41  
Anonymous Lisa sa...

jag tycker du ska testa på att vara tatuerare! Det verkar coolt och du skulle passa som det. Och du behöver ju inte vara tatuerare hela livet och ja, du behöver ju inte ens arbeta heltid. Då får du pengar till kassan och kan ändå fortsätta erövra världen.

26 januari 2010 10:54  
Anonymous Marie sa...

Jag tycker absolut att du ska testa på det Anna. Man utvecklas ju av allt.. herregud, tänk va häftigt att folk kommer gå runt med Anna-tatueringar. Kör på. Det är konst det också.. skolor och allt finns kvar. Hoppas vi kan ses snart.. ta ett glas vin och diskutera livet :D kramar Marie Eliasson

26 januari 2010 11:43  
Anonymous Robine sa...

Sluta aldrig kämpa för din dröm, tomma kontorslokaler till trots. Du har en enorm begåvning och den tycker jag att du ska ta hand om. Men som ovanstående skrev. Det ena behöver inte utesluta det andra. Frågan är vad du vill prioritera i ditt liv just nu.
Skulle det visa sig att du faktiskt är en grym tatuerare så rä väl inte det "att nöja sig"? Det kanske är just DET som är ditt kall.
Att du hör hemma inom konsten råder ju inget tvivel om och vad är tatueringsyrket om inte ett konstnärsvarande. Ett väldigt specifikt, fördjupat sådant. Du kommer lära dig saker på den lärlingsplatsen som du aldrig kommer få lära dig på konstfack. Se det så.

Allt gott!
Robine

26 januari 2010 11:52  
Anonymous Henrik B sa...

Nej inte tatuerare. Det rä så sorgligt när så många duktiga tecknare och konstnärer skolar om sig till tatuerare. Ok om man lyckas hålla kvar sin egen stil, men de flesta hamnar direkt i tatueringstrashstilen. Usch ogillar den mer och mer.

Kör tatueringar om det är det du inspireras och drömmer om, annars inte.

26 januari 2010 11:59  
Anonymous Matilda sa...

Kära svägerska.
det ena utesluter ju inte det andra. jag menar, tatueringskonst är ju inte speciellt långt infrån illustrerande egentligen? det är ju bara själva "underlaget" som ändras från papper till... hud? så, det är ju inte direkt jätteolika typer av jobb. det är ju fortfarande ett jobb där du lever på din konst.
tycker du ska köra på det. kat von d kan slänga sig i väggen i såfall! :-)
(vem vet, praktik i LA? hihi)

26 januari 2010 12:51  
Anonymous Sara, en bloggläsare.. ;) sa...

En erfarenhet är en erfarenhet...
Så oavsett om du jobbar som tatuerare ett tag, så din konst utvecklas oavsett...

Följ din magkänsla, dina drömmar, ditt hjärta och om du ser det som en möjlighet, ta vara på det! Det löser sig alltid med de andra sakerna till sist! =)
Karma leder till karma. ;)

Lycka till med allt! :)

26 januari 2010 13:58  
Anonymous Sabine sa...

Kör på det du känner för, tjäna lite stadiga pengar en stund om du känner för det. Eller så kämpar du vidare mot dina drömmar. Hur som helst så blir det intressant att följa dina steg.
Men jag säger som de flesta andra: Ibland kan man äta kakan å ha den kvar. Beror lite på hur stor kakan är.

Kram!

26 januari 2010 14:59  
Anonymous Anna sa...

Att jobba som tatuerare låter inte alls dumt tycker jag. Men jag tycker inte heller att du behöver ge upp det du kämpat så för. :)

26 januari 2010 15:57  
Anonymous Yohanna sa...

Jag instämmer. Det är aldrig försent och jag tycker verkligen du ska prova om du känner att det är något du vill göra! Passar det inte dig, så är det ju bara att avsluta..? Men jag har första tjing på en tatuering! ;)

26 januari 2010 16:27  
Blogger Peter "Norrland" sa...

Jag vill ha peeeeengar!!!!

26 januari 2010 16:39  
Anonymous Anonym sa...

Ta chansen för fan!

26 januari 2010 17:44  
OpenID eplet sa...

Tatuerare låter ju hur bra som helst! Livet är långt ju, några år som tatuerare är ju sannerligen en bra erfarenhet om du sen har svårt att släppa tanken på konstskolor (som du dessutom kan ta som kvällskurser om du inte vill lägga det helt på hyllan) kan skjuta upp till längre fram! Du är ung och det är klart att du ska prova olika saker, och med det menar jag just, testa om tatueringsjobbet passar dig, om inte, synd, då kan du testa alla andra roliga grejer sen istället! Jag tycker det låter som en dröm, att få vara tatuerare!

26 januari 2010 18:15  
Anonymous Linda sa...

När du slutade jobba på MQ, Skrev du i din blogg att du aldrig mer skulle ha ett "vanligt" jobb. Du skulle göra allt för att leva på din talang, Inte behöva stiga upp samma tid varje dag. Istället skulle du lägga all tid på tecknandet och målandet. KÄMPA KÄMPA KÄMPA för det du vill är mer din stil.


Tänk vad mycket du har gjort som du inte skulle ha kunnat göra om du hade haft ett "vanligt" 7-16 jobb.

follow your dreams,

En fråga som jag länge har haft. eller länge och länge men vad hände med dina "tröjor" Dom som du målade på?

26 januari 2010 21:13  
Anonymous Andrea sa...

ANNA! Helt seriöst! Hur ofta får man en chans som denna??? Och du! Konstfack finns kvar! Om du känner att det fortfaran är dit du ska. Pröva detta, våga chansa. Tänk så var detta din mening med ditt yrkes liv. Tänk så var det därför du inte kom in på konstfack från början.. Ta livet som det kommer. För det blir aldrig som du trott de skulle bli!
KRAM

26 januari 2010 21:15  
Anonymous mirijam sa...

Jag tror att det ena leder till det andra. Det MÅSTE det göra, speciellt för dig som har en sådan FANTASTISK talang! Jag hittade hit via Fade och älskar dig redan, du är UNDERBAR!

22 februari 2010 01:02  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida