Anna och Emil!
Idag kom Emil förbi.
Han och Albin ska till Italien en vecka och åka skidor, så han svängde förbi för att ge mig en puss. (fast det är åt helt fel håll från Arlanda)
Ibland kan jag få för mig att jag lika gärna skulle kunna vara själv, att jag inte behöver någon Emil.
Men när jag såg honom idag så kändes det som min mage skrattade, det drog i mungiporna och jag liksom hoppade fram.
Det kändes precis som när jag såg honom första gången.
Sen att få tycka läpparna mot hans mjuka, det kan nog vara det bästa som finns.
Så nej jag klarar mig inte bättre själv. Jag vill ha min Emil för alltid.
För han är den enda som gör mig knäsvag bara av att finnas till.
Etiketter: Tankar och Vardag
4 kommentarer:
Precis så känner jag för min Erico - jag vill att han ska vara min för alltid i alla evigheter!! Kram
ja, ...att vara singel för evigt är väl inget man strävar efter XD
//Johanna
skönt att höra=)....om du har någon saknad av Alice så ska du veta att imån ska jag gosa med henne=)...pappa säger hon e sjövild och måste uppfostras=/ fast i nästa andetag sa han att hon var söt när han sov i sängen jämte honom inatt!!! Ha de toppen pärlan! kram Lina
Lina - åh jag saknar henne som tusan! Gosa från mig också. Men ja, han har rätt i att hon är sjövild! Fast det går i perioder, ochsen är hon så söt så man glömmer bort hur jobbig hon är när hon är jobbig! Bra att någon håller honom sällskap på nätterna, han borde skaffa en egen kisse!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida