tisdag 22 november 2011

Anna om Anna!


Den alltid lika underbara Clara har skrivit ett inlägg om att känna sig själv och vikten av att göra det.

Jag känner mig själv extremt väl, kanske just för att jag allra helst pratar om mig själv, umgås med mig själv och tänker på mig själv. Mycket egoistiskt och ganska ocharmigt, men likförbannat sant.
Jag är min absolut bästa vän, jag ställer alltid upp för mig själv, unnar mig goda saker utan att ge mig dåligt samvete, klappar mig själv på ryggen när jag gjort något bra och firar mer än gärna mina egna framgångar, själv eller ihop med andra.
Jag tycker inte om att lyssna på radio och blir oerhört stressad av att försöka jobba med P3 i bakgrunden. De pratar ju bara en massa strunt och aldrig någonsin handlar det om mig, så därför stänger jag av.
Jag tycker det är roligare att gå på stan ensam än med andra, så slipper jag få smakråd från någon som inte tycker som jag.
Jag tycker om när Emil är iväg och spelar innebandy på kvällen för då får jag krypa upp i soffan och dricka glögg och se på skräptv alldeles ensam (detta är såklart bara roligt eftersom jag vet att han kommer hem igen sen)
Jag tycker inte om spontanbesök då det stör min egentid och jag jobbar alltid med dörren stängd.
När jag får ett roligt jobbuppdrag går jag hellre ensam hem och ler brett hela vägen (måste se väldigt dumt ut) än berättar det för någon som kanske inte jublar lika mycket som jag.

Tjaaa....vad säger det här om mig egentligen? Att jag borde vara en eremit som bodde i en stuga på Allvaret på Öland? Jag hoppas det, för jag hade älskat varje sekund!

Etiketter:

9 kommentarer:

Blogger Annika sa...

Right on. Jag behover ocksa mycket egentid och gar garna min egen vag men jag firar hellre goda nyheter ihop med andra. Det galler bara att hitta dom som jublar lika mycket som en sjalv.

En fraga. Tror du att man som artist ofta har eller behover den sortens centrering, att man ar "sig sjalv nokk" som norrmannen sager? Min kompis som ar en oerhort begavad malare ar ocksa valdigt mycket pa det viset. Egentid, sysselsatter sig sjalv, trivs bast i sitt eget sallskap och med mycket skinn pa nasan iom att hon ar mer intresserad av vad hon sjalv tycker an vad andra tycker.

Sjalvportrattet ar fantastiskt - speciellt i det fotot.

22 november 2011 kl. 15:55  
Blogger Unga fröken Karlsson sa...

Kände också igen mig så himla väl!

22 november 2011 kl. 16:11  
Blogger Regina sa...

Jag kan känna igen mig i både Claras och dina egenskaper. Hm, på gott och ont, he he.. :)

22 november 2011 kl. 16:11  
Blogger AnnaMalin sa...

Kul skrivet och bra!!! Tycker att du är oerhört duktig och ser fram emot att få se alla dina projekt som är på G nu fram över!!!

22 november 2011 kl. 18:28  
Anonymous Ida sa...

Känner igen mig mycket i vad du skrev. Egentid är väldigt heligt. :)
och tycker inte heller om spontanbesök, eller liknande.

22 november 2011 kl. 19:25  
Anonymous Malin sa...

Jag tror det skulle bli ganska trist i längden att leva som eremit, men jag tror att det är bra att ta tid för sig själv, unna sig och framförallt - trivas i sitt eget sällskap. Det är faktiskt inte alla som gör det.
Jag tycker inte man är egoist för att man prioriterar sig själv, det är rätt sunt!
Kram Malin

23 november 2011 kl. 09:33  
Blogger Kajsa sa...

Jag känner verkligen igen mig. Jag är ungefär samma!

27 november 2011 kl. 14:53  
Blogger pärlbesatt sa...

Hamnade här via blogghoppning från en kompis, och måste säga Hej, tack för dina teckningar som fick mig att minnas Jane Barks illustrationer från när jag var tonåring, och så var det roligt med så grav igenkänning på det här inlägget.

28 november 2011 kl. 15:39  
Blogger Annika sa...

Riktigt bra skrivet. rör inte min egentid är något jag ska demonstrera med på första maj nästa år.

28 november 2011 kl. 20:48  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida