Anna å Morsan!

Jag är blödigast i stan när det gäller mammor och barn, eller föräldrar och barn kanske. Jag gråter floder när de får brev hemifrån i dokusåpor, jag bölar som en barnunge när de föder barn på MTV och jag stortjuter till alla far och dotterscener i filmer.
Men oavsett var i världen jag hamnar, hur ensam jag än må känna mig, så har jag alltid morsan med mig på armen, närmast hjärtat.
Det känns tryggt och bra att ha henne där. som tur är har jag henne också bara ett telefonsamtal bort, som ofta blir två-tre-femton telefonsamtal på en dag.
Men hon är ju så jäkla bra min mamma (som man också kan läsa i texten under bilden om man klickar)


Jag visste inte om att den här bilden var i tidningen förrän någon på studion berättade det. Sen när jag öppnar och läser "Anna Ileby, konstnär, tatuerare och en otroligt cool person", inte illa att få så fina ord av en tidning, så tack för det! Tack som tusan. Finaste komplimang jag fått på länge. "Otroligt cool person", tänk om man hade vetat det för ett par år sen när man satt inlåst och gömde sig för allt.


Imorgon är min sista dag innan jag tar jullov. Ett välbehövligt jullov med massa mamma, pappa, mormormys.
Men framförallt bebisluktande, bebistågosande och massa kramar på den lilla nya.
Åh jag längtar hem. Hem till Värmland, morsan och allt det andra.