Anna och Träningen!
Det här verkar vara en öm tå hos många, men jag måste ändå skriva om det för det upptar en stor del av mitt liv numera!
Jag var en sån som ALDRIG skulle gå på gym, det fanns inte i min värld och såg bara massa stora biffiga killar och små och skitsnygga tjejer framför mig.
Sen en dag blev jag helt enkelt trött. Trött på att bli anfådd av att gå till skolan, trött på att magen alltid hängde över byxorna, trött på att inte kunna se på min kropp och vara nöjd, trött på att vara så himla slö jämt.
Så jag gick till gymmet, livrädd och jätteskakig.
Men jag överlevde, jag hade träningsvärk deluxe och trodde min sista stund var kommen. Men jag överlevde.
Det var två och en halv månad sen nu. Jag har varit där 3-5 pass i veckan sen dess.
Jag riktigt längtar efter att få komma in på gymmet, känna den där speciella lukten av svett och prestationer.
Jag älskar att vara där. Den tid det tar för mig att träna får jag igen gånger tusen i energi sen.
Jag hinner med mycket mer, är mer effektiv, orkar MYCKET mer och att få sätta på sig kläder utan att tänka på mage hit och dit har hjälpt mitt självförtroende något enormt!
Jag kan inte förstå hur jag kunde vara en sån motstndare till det här?!
Det är ju MIN kropp, mitt liv och min tid. Varför inte göra det bästa av det.
Är man arg tar man in hårdare, är man ledsen går det över efter en timme på spinningcykeln och tänker man på Konstfack orkar man hur många armhävningar som helst.
Jag kan inte tänka mig att inte träna nu. Det är det roligaste jag vet och igår sa tränaren att jag har all potensial i världen att bli riktigt stark.
Det kändes fint.
För bara några månader sen kunde jag inte föreställa mig att någon skuulle säga så till mig.
Men jag skulle fortfarande aldrig springa på löpbandet.
Så långt sträcker jag mig aldrig.
Etiketter: Tankar och Vardag
18 kommentarer:
säg aldrig aldrig! Du kommer säkert masa dig upp på det förbannade bandet en vacker dag :)
fint. så känner jag också angående träning! ska faktiskt gå och träna nu för första gången på ett tag veckor efter en hemsk förkylning. och angående löpbandet så gör du rätt! jag känner inte för att någonsin mer gå upp på ett löpband efter att jag blev halvt invalid med svullna knän i en månad
http://elinani.blogg.se/2010/january/att-ramla-och-sla-sig.html
Det är så många som säger att om de bara fått ha roligt på gympan skulle de inte väntat med träning tills de var typ tjugotrettinånting. Lyssnar skolan? Klart de inte gör.
Elina - jag läste, fyyy!! Det är PRECIS det är jag är rädd för, din stackare! De där banden är onda. Jag kommer aldrig springa där.
Julia - jag hatade gymnastiken i skolan, var ALDRIG med! Bara på bollsporterna men det hade vi ju aldrig.
Superdupertjejen! Jag var också en sådan som avskydde skolidrotten. Gymmet och jag var bästa vänner ett tag. Nu har jag inte hittat något bra i min nya stad, men förr eller senare hamnar jag i ett nytt träningsförhållande. Det är så skönt när man kommit dit!
Jag sa ju det!
Jag avskydde också gympan i skolan, men älskar nu att träna! :) underbart, men beror kanske på att skolans gymnastik ofta bestod av sport, och för en tjej utan bollsinne, blir det ganska tråkigt!
Good for you! jag och mina vänner var riktigt duktiga i vintras och som du skriver; man ser faktiskt fram emot sin träning när man kommit in i det! Nu har jag haft uppehåll i ca två veckor och känner mig lite nervös inför kvällens pass, men tror det ska gå bra ändå. Känner mig peppad att ta hand om min kropp efter ditt inlägg! Så länge det handlar om DET och inte utseende-hets el Beach 2010!
Vad roligt att höra! Starkt av dig att springa dit så många gånger i veckan. När jag läst ditt inlägg blev jag sugen på att dra till gymmet. Tack för inspirationen!
vill bara säga att få läsa sådanahär inlägg, inlägg som påminner så mkt om en själv, det är enormt peppande!
jag är precis som du var.
jag vill gärna träna, men usch vad jobbigt...hittar alltid på ursäkter fram och tillbaka för att inte träna...
men är det som du verkligen skriver??? får man verkligen såndär härlig energi efter några veckors tränande? jag vill veta...så jag kanske kan orka börja och orkar vänta på att få se ljuset i slutet av träningslokalen...
hihi
kram på di
(du är min favoritblogg nummer ett )
Jag förstår inte varför det är en öm tå med din träning för andra människor, det är ju ändå din kropp och dina val. Och om det handlar om att folk tycker det är skönt med en tjej som inte är kroppshysterisk och pinnsmal, och därför blir sura och ogina av att du numera börjat sporta, så kan jag ändå inte förstå; Träning är BRA, det är bra för ALLA, så länge det görs i sunda och resonabla former och mängder. Alla som tränar behöver ju inte banta och nypa sig i fläsket, heller, vilket jag absolut inte får intycket av att du gör. Så jag tycker givetvis du ska fortsätta som du gör, eftersom du uppenbarligen verkar älska det och mår jättebra av det. Om folk inte gillar att du tar hand om dig själv så är de ju inte kloka. Heja Anna, friskt humör! :D
Kunde varit jag som skrivit det där. Har också krupit fram ur mitt kategoriseringsfack, bara det att jag tycker löpbandet är det roligaste!
har du hört från konstfack idag?
åh va jag känner igen mig! Köpte gymkort förra veckan! :) Nu ligger jag såklart hemma i en jobbig förskylning, men har tänkt sätta igång när jag blir frisk igen... :)
Jag hoppas verkligen att jag kommer att känna likadant som du! Vad kör du för pass?! Märks det på det "lösa" fettet snabbt eller?; när man väl kör igång?! Haha :)
veronic - det ÄR faktiskt så! Fast först måste man komma över den hemska tröskeln.
NINNIE - jag kör spinning, easy line och body toning. Nja jag skulle säg aatt det syns i ansiktet först, och armarna. Magen kommer sist tyvärr.
jane - fy säg inte sådär! Nej det har jag inte
gdi skickade ut sina kallelser idag... :( ett par bekanta har fått, och jag tror inte dom skickar ut olika dagar tyvärr. :(
håller med Nio. när jag berättar om min träning, som jag gör för att jag tycker det är kul. blir folk skeptiska. OCH ALLA säger: Ja, men du behöver ju inte gå ner i vikt.
Suck, synd att man ska behöva försvara sin träning...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida