tisdag 10 februari 2009

Annas Låtsaskompis!


Jag ska skaffa mig en låtsaskompis.
Det ska absolut vara en han, för jag umgås så mycket hellre med pojkar.
Han ska stoppa in jeansen i strumporna och jag ska inte säga nått om det fast jag tycker det ser dumt ut. Eftersom vi är kompisar.
Han ska säga -klart du ska färga håret idag igen, att testa nya saker är spännande!
Han ska förstå vad jag menar när jag tittar på honom sådär snett. Han ska förstå att jag antagligen menar att det är nån han ska kolla på som har på sig nått dumt.
Han ska orka både äta och fika ute, mest för att det är så mysigt att sitta inne när det är kallt.
Han ska vika sig dubbel av skratt när jag är rolig, fast skratta sådär lagom högt så inte folk vänder sig om.
Han ska lukta lite sådär manligt, parfym blandad med en lite för varm kropp. Som ger den där lite sura underbara pojklukten (inte svett, detta är nått annat)
Han ska tycka att mina teckningar är fina, men komma med förslag om ändringar och nya ideér.
När jag provar en galen klänning ska han säga -oooooooooooohhh jaaaa den, den är absolut din stil! Bara du skulle kunna bära upp den!!
Han ska vara sådär söt så att alla tjejer blir avundsjuka att han är MIN kompis.
Han ska få mig att skratta så jag srputar rödvin genom näsan.
Han ska inte ringa utan smsa istället och alltid svara om jag ringer.
Han ska säga -vad vore jag utan dig?

Etiketter:

6 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

I laugh at Anna, therefor i am...

10 februari 2009 kl. 21:43  
Anonymous Anonym sa...

Åh, så himla fint det låter! Lät inte alls lika osmidig som den 50m långa (med svans) låtsasdinosaurie-kompisen jag hade när jag var 10...

10 februari 2009 kl. 21:48  
Anonymous Anonym sa...

"Det ska absolut vara en han, för jag umgås så mycket hellre med pojkar."

10 februari 2009 kl. 23:11  
Anonymous Anonym sa...

Hej Anna. Din Pappa känner igen sig ,när jag flyttade till Karlstad var jag som jag trodde ensam ,men det var jag inte.Det var bara det att dom som bodde i Karlstad inte visste att jag flyttat in.När dom fick reda på det löste sig allt. Sen träffade jag din mamma,då blev det dig. Visst var det djävligt bra,
Näsan i vädret ...Pappa.

10 februari 2009 kl. 23:36  
Anonymous Anonym sa...

Det låter som kritik mot Emil! Ha ha! Fast din pappas kommentar är ändå allra bäst! Vilken fin pappa du har!

11 februari 2009 kl. 08:23  
Anonymous Anonym sa...

Hej. Jag tänkte att nu när du känner dig lite ensam och så så kan jag ju faktiskt ge mig till känna. Hannah heter jag och jag tycker mycket om din blogg. För typ snart tre år sedan flyttade jag hux flux ner till kristianstad, 15 mil hemifrån. Kände ingen. Och njöt. För det kommer så fort sen! Och så är det jobb och kompisar och kärlek som ska hinnas med allting. Så passa på och njuta lite av att kunna vara helt ensam och helt okänd med. För det kan du inte vara sen på ett tag :) Ett tips från en som vet hur det är. Kram från Hannah

11 februari 2009 kl. 10:10  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida