onsdag 25 februari 2009

Anna och Kompisarna!


Igår klockan sex anlände jag till Göteborg helt slut efter en heldag på jobbet men möttes upp av en Rebecca som slängde sig över mig så tröttheten liksom gick över av sig själv.
Vi mötte upp Anders och Jody och gick och fikade.
Det här är sådana där vänner som varit med sen man va liten, vi bodde grannar i ett typiskt svensson-villa-kvarter, vi spelade brännboll, lekte kurragömma, drack 3,5:or och blev vuxna ihop.
Dessa människor vet allt om mig, jag behöver inte låtsas, inte tänka, inte spela utan bara va.
Vi skrattade så jag hade kramp i magen när jag skulle hem, vi såg sångaren i soundtrack of our lives och vi kramades och pussades och ville liksom inte gå åt olika håll.
Med andra ord helt klart värt den korta stunden i Göteborg!

Min far ringde och sa att hade "blitt ve" som vi säger i värmland, en dymo! Åh som jag önskat mig en sån! Nu kan jag skriva massor med fina retroetiketter på allt jag äger och har!
Blitt ve betyder allt från att man fått något, lånat något, hittat något och ibland även "råkat sno nått". I detta fall va det nog en blandning av sno och hitta haha.
Men tack! Hurra vad här ska märkas grejer!

Etiketter:

4 kommentarer:

Anonymous Matilda sa...

övar fortfarande på mina värmländska meningar..

"hä jämt gör bra dä"
"dää hälja dä"

haha! :-)
förstår du vad jag säger?

25 februari 2009 10:54  
Blogger Anna Ileby sa...

Hahaha lätt! Vad fint, nu känner jag mig hemma igen

25 februari 2009 14:03  
Anonymous Mia sa...

Dom där är så roliga att hålla på med, jag och en kompis hittade en liggandes i ett soprum en gång. Dagarna efter det var det små remsor med text exakt överallt där vi farit fram

25 februari 2009 17:05  
Anonymous Nadia sa...

Jag förstår inte! Här har jag bott i över ett halv år, sett någon kändis? Nej! Och så kommer du förbi några timmar och får träffa värsta kändisen! Hur gör du? Orättvist.. :(

25 februari 2009 19:35  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida