måndag 5 januari 2009

Anna och Katten!


Hur gick det då med katten jag pratade om, jo jag funderar fortfarande.
Min pojkvän är allergisk mot katter men vi bor ju inte ihop och han fick ju flytta till Åre ett halvår trots att jag är allergisk mot Åre så då borde ju jagg få ha en katt, visst visst?!

Jag har en katt sedan innan, fröken Hermine som numera bor hos min mamma och pappa på landet. Jag tog Hermine från ett katthem i Södertälje och när jag sedan kom in på konstskola i Gerlesborg och bodde i ett pyttelitet torn så kunde faktiskt inte katten följa med så hon fick bo hos mina föräldrar där hon kan gå ute och göra som hon vill.
Jag SKULLE kunna flytta ner henne hit nu men det känns lite elakt att flytta en katt som varit ute och haft fria ängar att springa på och sen tvingas bo i en lägenhet på 30 kvadrat.
Men om jag räddar en ny katt, då är ju min lägenhet tusen gånger bättre än att bli avlivad, eller vad tror ni?

Etiketter:

14 kommentarer:

Anonymous sanna sa...

Jo... men då gör du ju också ett aktivt val att inte flytta ihop med din pojkvän de närmsta 10-15 åren. Om inte dina föräldrar vill ha fler av dina katter med tiden alltså.

5 januari 2009 17:12  
Anonymous Astrid sa...

Vilket söt katt! :D

5 januari 2009 17:30  
Anonymous Anonym sa...

Klart du ska ha en kissekat! Det är ju därför allergitabletter finns.

5 januari 2009 17:40  
Anonymous kajsa sa...

Skaffa skaffa skaffa! Den behöver ju inte ha så fruktansvärt mycket lång päls. Och som den anonyma sa, allergitabletter!

5 januari 2009 17:47  
Anonymous svägerskan! sa...

du är rolig du :-) men nej, skaffa ingen katt! tänk om du vill flytta ihop med pojken, då går ju inte det. hellre kille än katt! eller hur? :)
(fast om du ABSOLUT måste så skaffa en som man iaf får klappa ;-)
men du, fiskar är rätt ok de också. ;-)
kram på ré!

5 januari 2009 17:47  
Anonymous Anonym sa...

Kattallergi är vad jag har hört bland den svåraste djurallergi som finns, och även om inte din pojkvän bor hos dig så antar jag att om du har en katt så kommer det betyda ökad kontakt med kattallergener för honom, vilket kan göra att han blir ännu mer allergisk, och även känsligare för andra djur. Dock vet jag om folk som skaffade en kattunge på prov i några veckor, eftersom kattungar har mindre allergener eller nåt jämfört med vuxna katter, och det gör att man kan bilda antikroppar mot just sin katts allergener. om man har tur..
Olika människor kan ju också reagera olika på olika kattraser, ragdoll-katter ska visst vara mer allergivänliga än andra..
Nördigaste kommentaren ever, men jag läste på lite förut då jag funderade på att skaffa en och svärmor är superallergisk... ;p

5 januari 2009 19:24  
Anonymous Linnea Stoltz Wehmeier sa...

jag tycker absolut att du ska skaffa katt! :)

5 januari 2009 23:02  
Anonymous T sa...

hmm.. jag tänker! och har kommit fram till ett bra beslut som jag tycker att du ska göra! titta på något "katt hem" efter en naken katt. en katt utan hår alltså. må hända att den inte är lika söt. men då kan ju din pöjk flytta in när han kommer hem ifrån va det nu va han va! hahaa.. annars finns ju som sagt allergitabetter. och vem vet det kanske blir som min morfar. han var allergisk emot katter, skafffade katt och han blev typ frisk!

Nu vet jag även va jag känner igen Emil ifrån. Han har spelat fotboll i Hånger. tror jag va ? haha

:D

6 januari 2009 00:23  
Anonymous Emma sa...

Det är lite som Sanna säger. Katter lever läääänge. Min katt är 17 år och still going strong. Men om din mamma och pappa har plats för en till kisse så kan du ju alltid skaffa en nu och så kan den flytta dit när du och Emil ska flytta ihop. Se bara till att tvätta/städa/vädra ordentligt för pojkens skull då. Det är inte kul att vara allergisk...

6 januari 2009 12:09  
Blogger Projekt: Promenad 3 sa...

Ärligt talat? När din pojkvän kommer hem inom sex månader och det i sig leder till att du inte kan ha katt? Om din kille är med på att använda allergitabletter i femton år så skulle jag fundera på saken, men när du redan nu i princip planerar att behöva lämna bort katten, ev till dina föräldrar så tycker jag det är egoistiskt. Möjligen om du ska vara akuthem för en katt - men isåfall gör du det för kattens skull, inte för din egen.

6 januari 2009 19:33  
Anonymous Bror sa...

Hej korkade syster!
Nu är du allt ute på hal is igen. JAG VET hur det är att vara allergisk och ha katt, eftersom våra kära föräldrar föredrog katt istället för en son som kunde andas. Så för allas skull, SKAFFA INTE EN JÄDRA KATT TILL!!! Försök stå ut några månader till så kommer snart Emil hem. Kram på´re!

7 januari 2009 20:19  
Anonymous Anonym sa...

Sibirisk katt, Devon/cornish rex och Sphynx är allergivänliga(re) kattraser. Kanske din pojkvän kan tåla nån av dom? Är själv allergisk och har katt. Det funkar, men man får ju stå ut med lite snuva i bland.

8 januari 2009 01:33  
Anonymous Anonym sa...

Helt ärligt: det är idiotiskt att skaffa katt under de förutsättningar som råder i ditt hushåll. jag tror snarare att du måste välja; antingen bestämmer du dig för att du är en kattmänniska fullt ut (vilket innebär att du tar ansvar för eventuell katt och inte skeppar över den på dina föräldrar när det blir för jobbigt)eller så väljer du att utgå från den du är ihop med.

Jag har varit tvungen att göra det valet själv, och nej, det var inte lätt. Men jag vet att jag inte blir lycklig om jag inte får ha katt, och därför har jag valt katten. Det är klart att det begränsar urvalet av killar eftersom många är allergiska, men det får lov att vara värt det.

Om du tror att du kommer att va ihop med din karl länge till är det rätt korkat att skaffa katt. Särskilt med tanke på eventuellt framtida samboskap. Jag tror att katter behöver trygga hem, och inte ständiga runtflyttningar.

Lycka till med beslutet! :)

9 januari 2009 15:19  
Anonymous Anonym sa...

Sorry, glömde skriva under med mitt namn. Jag som skrev inlägget ovan heter Maja och har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat.


/Maja

9 januari 2009 15:20  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida