tisdag 7 juni 2011

Sagan om en Fantasi!


Någon bad om att få höra hela historien om hur vi möttes, jag och Emil.
Det är en fin historia, en sån som man kan berätta för sina barnbarn utan att ens överdriva eller skarva. För den är precis sådär romantiskt som man hoppats.

Jag flyttade till Värnamo för snart tre år sen. Jag hade flyttat in hos mina föräldrar efter konstskolan och tyckte väl att när man är tjugofyra år är det inte hemma hos sina förldrar man vill bo. Jag har som ni kanske vet tre fastrar i Värnamo (min pappa är från Värnamo från början) och en av fastrarna har hand om en massa lägenheter så hon sa att här finns en lägenhet du kan ha råd med och jobb fixar sig säkert om du bara kommer hit!
Sagt och gjort, jag hade inget att förlora så jag tog mitt pick och pack och flyttade dit.
Jag var där tre dagar innan själva flyttlasset gick, för att måla om och se hur det såg ut. Jag fick en guidad tur av hyresvärden och när vi stod där i hissen så kom Emil in.
Jag kommer till och med ihåg vad han hade på sig, jag blev liksom alldeles knäsvag bara på en sekund och tänkte att han ska jag ha. Och så är det med det.

Minns att jag satt och drack kaffe med min faster efteråt och pratade om den stiliga pojken i hissen, jag frågade till och med hyresvärden senare om han var singel.

Efter några dagar gick flyttlasset, pappa stod längst ner och packade in i hissen och utanför lägenheten stod jag och mamma och lastade in grejerna.
Då kom Emil igen och jag knuffade mamma i sidan och sa "där är HAN!"

Sen behöver vi inte gå in på detaljer, men jag lärde mig hans jobbtider, visste när han skulle gå utanför fönstret så jag kunde titta på honom i smyg.
Sen började han plinga på min dörr på nätterna, men så fort jag öppnade sprang han iväg (moget kan man tycka såhär i efterhand)

I vilket fall som helst, så ledde det hela fram till att det blev vi.
Och fortfarande, tänker jag varje dag jag ser honom, att jag är den lyckligaste tjejen i världen.
För jag får vara ihop med den vackraste pojken jag någonsin mött i en hiss!

Etiketter: ,

9 kommentarer:

Anonymous Linnéa i Alabama sa...

Oh vad fint!

7 juni 2011 02:37  
Blogger fetsnygg sa...

haha ni var två stalkers som blev kära kan man säga ;) ni stalkade varandra *fnissar*

7 juni 2011 07:38  
Blogger Rachel Lynne sa...

very cute, and I love that last post!

xx

Rachel

http://blushingtulips.blogspot.com/

7 juni 2011 08:32  
Anonymous Anonym sa...

det är ju bara för fint så det inte är sant..men det är det ju!!

7 juni 2011 15:44  
Anonymous Elin Maria sa...

Åh så fint, jag börjar nästan lipa... och bilden på er är typ det finaste jag sett.

7 juni 2011 19:48  
Blogger Amanda sa...

Så himla fint!

7 juni 2011 20:04  
Blogger Nettan sa...

Så mycket egna minnen när jag läser er historia... visst är det märkligt att man kan veta så väl redan första gången man ser varandra?

Jag minns exakt sekunden när jag såg mannen i mitt liv för första gången, hans hår, kläder, omgivning... allt.
Och textraderna "you've got the most stumbelin' blue eyes I've ever seen..." är som skrivna för den stunden =)
Vi firar 23 år som gifta i september, och ja - det är så rätt av er att göra den dagen precis så som ni vill ha den, för det är ER dag och ingen annans!
Kram och stort lycka till =)

8 juni 2011 20:27  
Anonymous Amanda sa...

Tack så hemskt mycket:) Alltid kul när en önskan går i uppfyllelse och speciellt för mig som blir så nyfiken så lätt. Om ni träffades på det där viset lär ni vara gjorda för varann;) Lycka till!

8 juni 2011 21:17  
Blogger Annasofia sa...

blev bara ännu mer nyfiken nu! hur började ni prata med varann?? =D

10 juli 2011 21:07  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida