Anna är Kärlekskrank!
Jag sitter ensam hemma och tittar på bröllopsbilder på folk jag inte har en aning om vilka det är, lyssnar på Utan dina Andetag med Lisa Nilsson och stortjuter.
Jag är världens blödigaste när det kommer till bröllop och kärlek i allmänhet.
Varje gång någon får en bebis på tv så sprutar tårarna och när Victoria fick Daniel så höll jag på att gråta ihjäl mig.
Så himla fånigt.
Men när man har hittat den där man vill vara med för evigt så kopplar man liksom ihop alla de där bilderna med sig själv.
Jag längtar längtar längtar tills jag får göra allt det där!
Etiketter: Tankar och Vardag
4 kommentarer:
Tips, lyssna på Kents originalversion i stället, så mycket mer känslor i den än det är i Lisas fåniga version som bara går ut på att vara en show-off...
Åh vad jag håller med dig, Anna!
Å Du ska veta att det blir ännu värre efter man fått barn. Nu gråter jag när barn föds, skrattar, jollrar, dreglar, svälter eller far illa. Jag som var så tuff och aldrig grät offentligt förut grät idag en skvätt i hemlighet bakom mina solglasögon på vår innergård när en granne berättade om sin sorg, jag kan bara inte hejda tårarna på det där sättet jag kunde innan. Men det är fint och helade att gråta och jag har ju faktiskt blivit mer hel med tiden så det kanske är ett bra tecken.
Kram!
Oooh jag har varit på både min bästa vän samt lillasysters bröllop den här sommaren. Senast i lördags. Grinade genom hela vigseln. Att blogga om det krävde ytterligare ett paket näsdukar.. Men en sån Lycka och så vackert det var!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida