Anna Gråter!
Idag grät jag. För första gången på väldigt länge.
Jag satt och bläddrade igenom bilderna på drömhuset igen, för ungefär tretusende gången och tårarna bara rann längs kinderna.
Jag kan inte förstå att det finns, att det finns precis ett sådant hus som jag vill ha, med ateljé på tomten, perfekt skick och plats för alla vänner att sova över. Det finns till och med möjlighet att öpnna antiaffär som varit en dröm sedan länge.
Men sen finns också den möjligheten att det där huset inte blir mitt. Att någon annan får ha gräset mellan tårna och gå och fixa i just den där trädgården. Att någon annan får min dröm.
Jag jobbar hemifrån, för mig är huset A och O. Jag bryr mig inte om det finns en stad, om det finns vänner vägg i vägg eller om det går bussar hit och dit.
Jag bryr mig om utsikt, om känslan och inspirationen ett hem ger. Jag bryr mig om att få någonstans som är mitt eget. Dit Emil kommer efter jobbet, det som är VÅRT.
Sen får vännerna hälsa på om dom vill. Men jag är inte i behov av människor för att må bra.
Jag är beroende av den där känslan man hade när man var liten och hade byggt en koja under ett bord. Känslan av att det här är bara mitt och här får bara jag vara.
Jag gråter för att jag inte vet hur jag ska kunna övertyga människor om att det här är det rätta.
De oroar sig över avståndet, att man inte kan överleva i en stad som består till 99% av polkagrisar, att det där med att inte känna någon kommer påverka mig mer än jag tror.
Men allt löser sig, det gör det alltid för mig.
Man hittar nya vänner, man finner sin plats i livet och ibland måste man helt enkelt våga chansa lite.
Det här huset finns bara nu. Det här är min chans.
Nu eller aldrig.
Etiketter: Tankar och Vardag
12 kommentarer:
"The universe likes speed. Don't delay, don't second guess, don't doubt. When the opportunity is there, when the impulse is there, when the intuitive nudge from within is there - ACT! That's your job, and that's all you have to do."
/Ur the secret.
Anna, du måste köpa det där huset! Det vet du, det känner du. Det är ditt hus.
Finns det på Hemnet? Blir så nyfiken! (Jag lovar, jag ska inte sno det ifrån dig!;) )
Hej Anna. Det låter nästan som det är JAG som skrivit det där inlägget. Jag är precis som du!!! Och jag får sådana klumpar magen bara av att tänka på att hade jag levt ensam så hade drömmen om huset på landet blivit sann...
Varför måste man rätta sig efter andra hela tiden?
Är inte det viktigaste att man själv har det bäst?
Jag är 28 år, och bor mitt inne i en stad, precis vid en väg...en väg som aldrig tystnar...jag avskyr människors ljud och grannar slipper jag gärna...
Vill ha ett hus, med trädgård. Mitt ute på landet. Gärna med 2 km till bussen så man får GÅ en mysig promenad...
Suck och lycka till
Man ska följa sitt hjärta!
Ååh, om det är något jag kommer ihåg så är det känslan när man byggt en koja under bordet!
Fånga kojan, Anna!
Det är klart att det där huset är ditt Anna! Våga tro på det och det kommer till dig.
Allting ordnar sig, alltid. Även om det inte blev på det sättet man trodde från början
Åh fina du! Det är ibland svårt att välja, men du kommer göra rätt val! Kramar!
Håller tummarna för er Anna. Om inte så flyttar du hit till mig på landet så hjälper jag dig att bygga :D
Gränna ligger ju bara en jättesnabb bussresa från Jönköping!
Och Jönköping ligger snabba bussar nära till både Göteborg, Stockholm och Malmö. Ju!
Att följa sitt hjärta och hitta det som är bra för själen är viktigare än vad andra tycker :)
Go for it! Jag lovar - vi flyttade fem mil bort och nu älskar folk att komma på besök till oss. Lyssna bara på hjärtat
KÖR! Polkagrisar är ju det bästa! :)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida