torsdag 12 mars 2009

Anna kärar ner Sig!


Angående hästarna i tidigare inlägg, den översta är absolut finast och den undre hade jag lite svårt för till en början.
Den lilla spretande frisyren, fläcken som ser ut som ett lazy eye och öronen som gör att han ser lite bortkommen ut.
Men så tittade jag igen.
Han är lite sned, lite ful, lite vinglig, men om inte jag älskar honom kommer ingen göra det.
Därför tycker jag numera att han är den finaste hästen!

Så funkar jag, man måste ju älska den svaga, fula.
Därför min mamma hela min uppväxt va livrädd att jag skulle gifta mig med en uteliggare för att jag tyckte synd om honom.

Etiketter:

4 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

vi funkar likadant anna ;-) och ditt föödelsedags-fuldjur har jag inte glömt bort!

12 mars 2009 kl. 09:29  
Blogger evelina hultqvist sa...

haha, du är så himla gullig! och jag håller med dig, det är det som INTE är "perfekt" som blir mest älskvärt. kram!

12 mars 2009 kl. 11:25  
Anonymous Anonym sa...

förresten har jag utmanat dig ;-)

12 mars 2009 kl. 11:28  
Anonymous Anonym sa...

Jag håller med, denna hästen var den finaste. Mer charm. :)

15 mars 2009 kl. 23:16  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida