fredag 20 januari 2012

Anna Hatar!

Igår såg jag en farbror som hade trillat omkull och stod och höll en servett mot huvudet med blodig hand och mössan på sned.
Då höll jag på att börja gråta mitt på Centralstationen och ringde genast pappa som fick lova dyrt och heligt att aldrig, aldrig välta omkull.

Ledsna farbröder och ensamma tanter är det som ger mig mest hjärtesorg i världen.
Det och borttappade, hemstickade vantar som mammor stickat massvis med kvällar för att man ska bli glad och varm om fingrarna i storstaden.

Åh.




9 kommentarer:

Blogger Unga fröken Karlsson sa...

Åh, instämmer helt. :(

20 januari 2012 kl. 13:51  
Blogger amanda löwenberg sa...

Så sorgligt! Han fick väl hjälp? Har själv ramlat på centralstationen (inget allvarligt, bara att ta sig upp igen) men ingen såg ens åt mitt håll. Jag springer genast fram om någon ramlar!

20 januari 2012 kl. 14:08  
Blogger Red sa...

Åh, jag förstår dig så väl! Tänkte en gång börja gråta när jag såg en ensam gammal gubbe sitta på en bänk och äta mjukglass. Så fint på nåt sätt, att han blev så sugen att han köpte en själv och satt och njöt i ensamhet. Men också lite sorgligt. Fast att nån faller omkull och skadar sig är såklart riktigt hemskt :(

20 januari 2012 kl. 15:39  
Anonymous Anonym sa...

Så fint/trist skrevet! Helt enig!

20 januari 2012 kl. 15:55  
Anonymous Ida sa...

Usch, kan också bli så ledsen när jag ser sånt där - speciellt om det är en liten farbror. Då minns jag min farfar & blir alldeles gråtfärdig. Minns för några år sedan då jag såg på nyheterna & de pratade med en fattigpansionär i någon öststat & den gamle farbrorn tyst konstaterade att han inte hade råd med färskt bröd... Jag bröt ihop totalt.

20 januari 2012 kl. 19:17  
Anonymous Anonym sa...

Jag visste inte att gamla inte fick äta mjukglass ensamma. Det får väl vi andra vuxna?

20 januari 2012 kl. 19:33  
Blogger Red sa...

Till Anonym - klart man får äta glass ensam. Min poäng var att jag tyckte det var så fint att en gammal man sitter ensam och njuter av en glass. Fick för mig att han inte hade någon att dela stunden med. Fast som sagt, kanske det är konstigt att bli gråtfärdig av sånt.

20 januari 2012 kl. 21:41  
Anonymous lisa wikstrand sa...

usch jag har också så svårt för ensamma gubbar...
ville bara tacka så mkt för den fina illustrationen. simon blev superglad! lycka till med hus o bröllop, ska bli så roligt att följa på bloggen. kram!

20 januari 2012 kl. 22:15  
Blogger pärlbesatt sa...

Men vantarna kan ju vara på SLs hittegods avdelning eller hos polisen? (Polisen ska ha centraliserad tjänst så man inte behöver ringa runt till varje station och fråga).

Och ja, det är sorgligt med alla trasiga, ledsna, ensamma, oavsett om det är här i storstan eller annorstädes. :/

22 januari 2012 kl. 15:32  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida