Anna och Återträffen!
Jag har fått inbjudan till återträff.
Jag har bävat för den inbjudan i över ett år.
Tyckte först att det skulle bli jätteroligt, sen tyckte jag det skulle bli hemskt och så har det fortsatt fram och tillbaka.
Jag hatade min högstadietid. Mer än allt. Får rysningar när jag tänker tillbaka.
Det var inte nödvändigtvis min klass jag hatade, bara hur jag själv mådde och hur det kändes att gå till den där jävla byggnaden varenda dag och ständigt och jämt ha ont i magen.
Då är frågan om man vill lägga 400 kronor på att återuppleva det igen?
Kanske hade jag hellre betalat dom pengarna för att slippa.
För visst är det tio år sen och visst har man släppt mycket av vad som hänt sen dess.
Men sätter man samma personer som då i ett och samma rum, så kommer det bli alldeles för påtagligt hur ont den där tiden fortfarande gör.
Oavsett om det gått en vecka, tio år eller hundra år.
Etiketter: Tankar och Vardag
upplagd av Anna Ileby
fredag, juli 23, 2010
12 kommentarer:
du har helt klart två val, ett, att gå och möta hjärnspöket och kanske få en annan, lite trevligare bild av de personerna, som ju faktiskt har utvecklats lika mycket som du själv gjort de senaste tio åren. Eller, alternativ nr.2... strunta i att gå! Jag missade min återträff pga. tenta och alldeles för mycket jobb/plugg etc. men det gick bra ändå! Jag känner inte att jag missade direkt mycket, och då hade jag ändå en jätterolig högstadieperiod. Hur du än gör så kommer det bli bra tror jag! ha en bra helg!
Jag har aldrig gått på någon klassträff. Det klarar jag mig utan. Livet går vidare efter skolan och man träffar nya vänner som man själv har valt. Du ska göra det som känns bäst för dig. Lyssna på dina känslor och följ dom.
Ha det bra Anna :)
jag hatade också min högstadietid.
Jag sket i att gå.. Inte för att klassen på något sätt var otrevlig, utan för att det var DÅ. och jag växt ifrån dem och dem mig. (Och så var jag beräknad att föda Jack 2 dagar efter festen så det var oxå ganska avgörande. ;) )
Vilken skola gick du på egentligen? Inte i Molkom va? Nä för det minns jag inte. Jag ska absolut gå på återträff nästa år. Men så är vi ju ett gäng ur klassens som fortfarande ses så det blir ju lite mer naturligt då...
Man skall inte göra saker som får en att må dåligt helt i onödan tycker jag. Tror inte du skulle missa något om du inte gick.
Trevlig helg :)
...att låta bli att gå...nej det är inget val egentligen. För hela kvällen som det är så kommer du sitta och fundera på hur det är.
Så gå... för hur tråkigt det än är eller hur roligt det än blir... så har du iallafall varit där.
Jag hade sjukt roligt på min återförening. Trodde jag aldrig att jag skulle...
Jag kände samma sak när den där inbjudan dök upp för flera år sen. Jag hade också en jobbig tid på högstadiet, klassen var det inget fel på, men jag kände mig aldrig hemma i klassen eller på skolan. Återträffen skippade jag och har inte ångrat mig.
Var på 25-års återträff för några år sen.
Hade flyttat från hemorten nästan 20 år innan återträffen, så jag såg fram emot den och mötet med alla jag inte sett på så många år.
Insåg emellertid när jag kom dit, att alla föll in i sina roller dom hade i högstadiet... skrämmande...
Jag umgås inte med nån från min högstadieklass. Gick dit med en vän på grund av min nyfikenhet. Det var trevligt att se att alla förändrats till det bättre och jag blev väldigt rörd och glad att se "hatobjekten" som lyckligt och leende berättade om deras familj.
Förutom att jag träffade på många gamla vänner från andra klasser så var det egentigen inget speciellt.
Dåligt organiserat och dålig uppslutning. (ca 6 pers från varje klass..)
Jag kände likadant, men jag gick. Och jag är glad att jag gjorde det. Jag kunde släppa mycket hat och ilska efteråt. Alla var vuxna och det kändes annorlunda.
Det är därför vi ska ha en egen, bara vi de bästa! :)
Hoppas vi ses snart!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida