måndag 30 mars 2009

Anna och Pappan!


Eftersom inlägget om min mamma blivit så omtyckt tänker jag skriva ett liknande om min ömma fader.

Min pappa skjutsade mig till skolan, varje dag i tolv års tid. Han lämnade av mig med handbromsvändningar på vintern så man va yr i huvudet halva skoldagen.
Han är golfproffs om någon frågar och han är den som kan få mig och mamma att skratta i timmar.
Han tycker om att grilla och äta brända saker, han tycker om öl och köpa jeans på loppis.
Han har en Jack Nicholson-mössa och berättar gärna samma historia flera gånger.
Han skjutsar mig nästan alltid om jag ska någonstans, helst om det är fint väder så folk ser hans alltid nytvättade blåa Subaru.
Han tycker mat ska innehålla sås och potatis och han är den som skulle bli argast om nån va dum mot mig.
När jag va ledsen bjöd han mig på bakelser och tog mig på museét och ringde in "hemma med sjukt barn" trots att jag va 17 år.
Han tycker det är roligt att jag har så många skor och han kör gärna om på motorvägen.
Han har en sned fjäril tatuerad på bröstet och läser min blogg flera gånger om dagen.
Han är den jag skulle ringa först om det gick bra på jobbet och han är den bästa jag vet på att göra sås.
Han höjer på tvn när jag och mamma pratar för högt och han är den som lärt mig säga ifrån och stå på mig.

Min pappa och jag har en annorlunda relation, men den är underförstådd och fin. Jag vet att han alltid står där, bakom mig och håller fienden borta.
Han är den bästa pappan som finns.

Etiketter:

7 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Anna du är så jävla grym! Läser din blogg varje dag och blir alltid glad när jag tänker på att det finns nån som du där ute som är så speciell och ärlig. Blir glad av dina bilder och dina texter och när du visar din kärlek till din pojkvän och familj. Vet att du kommer bli något stort i framtiden! Kram Marina

30 mars 2009 kl. 14:30  
Anonymous Anonym sa...

Det här är det finaste jag läst på länge.

/Maja

30 mars 2009 kl. 16:52  
Anonymous EvaP sa...

"Han lämnade av mig med handbromsvändningar på vintern så man va yr i huvudet halva skoldagen." -> Det var en fin inledning som fick mig att le hela din text igenom.

Jag tror jag ska skriva en text om min pappa. Faktiskt, trots att han aldrig har kört mig någonstans, trots att han bara har ringt två gånger på 37 år, trots att han knappt säger hej när jag dyker upp.

Titta inom om några dagar, då kanske där finns en text om honom!

30 mars 2009 kl. 16:53  
Anonymous Mellie sa...

Och så går han på Sveriges bästa museum med dig :) vilken far !

30 mars 2009 kl. 21:54  
Blogger Ida Illustrates sa...

du er alt lycklig du anna , skulle oenske jeg hadde foreldre som dig. x

31 mars 2009 kl. 01:42  
Anonymous StianK sa...

aww, jeg elsker bloggen din! Du skriver så søtt! Pappaen din høres kjempesnill ut! :)

31 mars 2009 kl. 04:17  
Blogger Someone sa...

Vilken fin kärleksförklaring. Jag dör en smula!
Jag har nu klickat på gamla inlägg sedan början och ja kommit Hit. Nu fortsätter jag läsa och titta på din fantastiska blogg. Go anna! :)

3 oktober 2010 kl. 14:03  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida