tisdag 3 mars 2009

Anna längtar Hem!


Att bo i en stad där man inte känner någon är påfrestande. Nu känner jag folk på jobbet och jag trivs väldigt bra här, men det är så mycket annat.
Jag bor i en möblerad lägenhet, den har sina saker, säng, bord, stolar, soffa.
Men jag har porslinsråddjur, muminmuggar, banantyg, stringhyllor och inramade teckningar. Alltihop nerpackat i en kall källare i Värnamo.
Lägenheten känns inte som min. Mina saker är inte här.
Jag kommer inte hem till mig när jag kommer hem.
Jag behöver omge mig med allt skräp jag samlat på mig genom åren, behövder alla lappar, tidningsurklipp, trasor och snoddar man har i lådorna.
Jag märker det på hur jag beter mig, liksom inåtvänd.
Är inte som jag brukar.
Känns som jag packade ner min identitet i lådorna ihop med allt annat och ställde ner det i den där källaren.
Jag saknar allt som är jag.

På fredag kommer mina föräldrar med kalopps och kanelbullar.
Just nu är det det enda som får mig att inte börja stortjuta.

Etiketter:

8 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Kan du inte söka andra lägenheter i Varberg nu då så att du får en EGEN igen?

3 mars 2009 kl. 14:39  
Anonymous Anonym sa...

men du har ju mig! <3
jag vill leka med dig TROTS att du är en 46:a! ;-)

3 mars 2009 kl. 17:52  
Anonymous Anonym sa...

jag förstår hur du känner. jag har också flyttat runt en del de senaste åren och det är så påfrestande att känna att man inte är hemma, att man inte har något "hem" längre.
men du, det blir bättre. jag LOVAR. försök göra något du mår bra av just nu. och om allt nu bara blir för jobbigt kan du ju alltid bara flytta tillbaks. eller hur?

kram

3 mars 2009 kl. 17:54  
Anonymous Anonym sa...

Men oh. söto. Kan du inte försöka att lägga till lite av de sakerna du har och älskar i ditt nya hem?

3 mars 2009 kl. 18:07  
Anonymous Anonym sa...

Faster Kitte tycker synd om Anna,men jag säger som din Farfar brukade säga.Allting har en ände o korven den har två.Puss o kram.snart kommer våren o då lättar allting ska du se.

3 mars 2009 kl. 20:32  
Anonymous Anonym sa...

Sötis, jag kommer till Varberg i helgen. Håll utkik efter mig.

Massa varma kramar!

4 mars 2009 kl. 10:20  
Anonymous Anonym sa...

så har jag också känt, och kommer förmodligen leva så i flera år till. men jag tror att det är hälsosamt att inte ha sin identitet i sina grejer.

4 mars 2009 kl. 15:06  
Anonymous Anonym sa...

Jeg skjønner hva du mener. Man føler liksom at livet er litt på vent der det ligger nedpakket i papp.

4 mars 2009 kl. 18:28  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida