Anna Funderar!
Jag tänkte på bloggen och alla fina kommentarer jag får, om hur jag inspirerar er och hur fint liv jag verkar ha.
Jag har velat ha det här livet så länge jag kan minnas.
En fin lägenhet, ett jobb som jag älskar att gå till, kunna teckna och måla hur mycket jag vill och få bevis på att det är uppskattat.
Nu har jag allt det.
Då borde man väl automatiskt vara lycklig? Jag har alltid tänkt att sen när jag väl får allt det där, då ska jag vara glad.
Självklart är man inte alltid lycklig bara för det. Mycket vill ha mer och kanske uppskattar man inte alltid vad man har.
Men ni hjöälper mig att se det och känna mig lyckligt lottad som får göra precis det jag vill.
Tack!
Ni är fantastiska!
Sähär fint och höstigt har jag det nu, lägenheten full med ljus och jag dricker rödvin och känner mig állmänt djup och svår.
Men lycklig.
Etiketter: Tankar och Vardag
upplagd av Anna Ileby
söndag, oktober 05, 2008
5 kommentarer:
Trevligt inlägg! Gillar din blogg, min flickvän visade den för mig för ett tag sen och jag tittar in då och då. Gillar din tecknarstil skarpt.
Det är sant. Man blir nog aldrig helt nöjd med livet.. men tråkigt vore väl det?
Gillar din blogg! Dina inlägg och dina fantastiska teckningar! Du borde vara nästintill lycklig tycker jag ;)
Jag tror att lycka dyker upp i små, intensiva portioner. Däremellan kanske man är mer ... nöjd? Fantastiska bilder och fin blogg du har.
Maslows behovhierarki, när du har nått ett mål strävar du efter nya helt enkelt. Jag tycker som vanligt du målar så fint.
Kram på dig.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida