onsdag 7 september 2011

Anna och Hösten!

Jag känner hur den ökända höstdeppen smyger sig på, den står envist och knackar på och jag vill bara gömma mig långt in dit den inte når.
När det vankas höstdepp vill jag flytta till New York, åka till Stockholm och pussa brorsbarn eller åtminstone ha en åka-till-mamma-resa inplanerad. Jag vill bort helt enkelt.
Tror att jag kan fly från magklumpen om jag bara byter stad en stund, ibland funkar det. Ibland inte.

Jag får försöka tänka på det fina, att jag kan tända stearinljus och lyssna på musik vid köksbordet med min man, att jag snart får ha mössa och att jag har ett spännande möte inbokat imorgon.

Nu känns det lite bättre.
Men det är nått visst med mammakramar som liksom hjälper mot allting.
Ett kungarike för en sådan just nu.



8 kommentarer:

Anonymous Svägerskan sa...

Ja, men kom och pussa brorsbarn med dig då! Vi väntar! :)
Majkenmys och sushikäk, komsi komsi!

7 september 2011 kl. 12:51  
Blogger Saras Qvintessentials sa...

Nej nej nej! Inte höstdepp, hösten är ju ljuvlig! Kika in hos mig så kanske du får lite inspiration till att känna glädje över denna mångsidiga årstid.
Och du, jag Ä-L-S-K-A-R dina landskapsflickor. Du är förlåten för vallmon, jag förknippar också mitt kära hemlandskap med knallröda vallmofält!

7 september 2011 kl. 13:08  
Anonymous Jennie sa...

Lite inspiration?
http://lifeofjennie.blog.com/2011/08/25/sensommar-blir-snart-host/

7 september 2011 kl. 13:20  
Anonymous Christel sa...

Åk! Det är ju det fina med livet, man kan göra precis vad man vill. Nåja, nästan iallafall.

7 september 2011 kl. 15:20  
Blogger Anna - På landet Mot skogen sa...

Har blivit en trogen följare av din blogg och måste bara berätta hur mycket jag älskar dina landskapsflickor! Du har verkligen en otrolig talang!

Vad det gäller hösten är receptet att bo vid skogen! Jag var alltid höstdeppig och mådde bitvis riktigt dåligt om höstarna, men sedan jag flyttade till skogen har det blivit otroligt mycket bättre. I skogen är hösten vacker, färgglad och fantastisk :)

7 september 2011 kl. 15:24  
Anonymous Josefine Laul sa...

Så olika det kan vara! Hösten är min favoritårstid!

7 september 2011 kl. 19:25  
Anonymous kicki sa...

Gillar din blogg.
kickiart.blogg.se

7 september 2011 kl. 21:18  
Blogger Annelie sa...

Vad fint du skriver. Förstår hur du känner. Barnkramar har ungefär samma effekt. Kram!

8 september 2011 kl. 14:46  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida