Anna och Nyår!

Imorgon är det nyårsafton.
Så nu är det hög tid att reflektera över tiden som gått och vad som komma skall.
2010 har varit mitt livs bästa år!
Jag har mött vänner jag vet att jag kommer ha för resten av mitt liv, jag har lärt mig tatuera (om än lite vingligt) jag har flyttat till en finfin lägenhet med den absolut bästa mannen på den här planeten, jag har blivit faster och jag har fått göra roliga teckningsuppdrag.
Så ja, det har varit fantastiskt.

Men nu är det snart ett nytt år, ett år som jag hoppas ska innehålla ett bröllop, ett uppdrag för ELLE, en utlandssemester och en sommar som aldrig vill ta slut.
Jag känner mig en smula trött och bitter om jag ska va ärlig. För att det adrig känns som den där stora "big break-grejen" inträffar.
Jag tycker jag gjort allt jag kan för att det ska hända, men ändå blir det liksom bara lite rök och aldrig nån riktig brasa.
Men skam den som ger sig, 2011 ska jag minsann ta i ÄNNU mer!
Helst av allt vill jag teckna på heltid, alla dygnets timmar vill jag teckna. Åt Elle och Damersnas värld, åt alla andra tidningar jag kan komma på, till noveller och modeuppslag.
Det vill jag göra.
Men jag antar att allt har sin tid.
Jag bara önskar att den tiden kommer 2011.

Gott nytt år på er fina ni, utan er hade det här året inte blivit alls såhär bra som det blev, så tack!

Jag ska fira in mitt nya, strålande år med de bästa vännerna hemma i ett mörkt, men ack så mysigt, Småland.

Anna Posar!

Eftersom jag har världens bästa fotograf som kompis, så har jag också fördelen att få vara med på roliga fotograferingar.
Häromdagen invigde vi hennes nya objektiv.
Hon sminkade och fixade håret och jag stod mest och försökte se snygg ut, det var liksom min del i det hela.
Här är iallafall ett litet urval av bilderna vi tog.
Vill ni se fler av Erikas bilder så kolla in hennes hemsida HÄR!

Anna och Världens Sötaste Unge!

Just nu skiter jag i att blogga.
Istället sitter jag och förundras över hur små naglar det kan finnas, hur gott bebishår luktar och hur mjuk hud kan bli.

Här är hon, världens sötaste bebis och min brorsdotter!

Anna Saknar!

Jag saknar dig älskling!

Annas Julklapp!

Ojoj vad glad jag blev när jag öppnade paketet med den här helt fantastiska koftan i!
Jag hade önskat mig den från Come Again, men jag trodde min mamma var för gammalmodig för att våga handla på nätet.
Men ack så fel jag hade för där låg den ju i paketet och den sitter som klippt och skuren för mig!

Så tack snälla, moderna mamma och tack Come Again för väl upphittad kofta!

Dagens Porträtt ggr 2!

Nu är jag på hemmaplan igen, alltså Värmland. Konstigt att oavsett hur länge jag än bor borta så är ändå alltid det här mest hemma.
Så nu har jag spenderat två dagar på det allra bästa sättet för att känna sig hemma (förutom att sitta i soffan och skratta halvt ihjäl mig åt min urroliga pappa då förstås) nämligen att umgås med sina allra bästa barndomsvänner!

Jag har fullt med vänner i Värnamo, sådana som det känns som jag känt i hundra år. Men det blir aldrig RIKTIGT samma sak som de man faktiskt HAR känt så länge!
De som vet precis hur jag funkar och ändå tycker om mig. Att vara i ett gäng som har lekt ihop så länge att alla har sin givna plats och där det aldrig blir riktigt samma sak om inte alla är med.
Min plats är nog den roliga, snuskiga, flummiga pessimisten tror jag. En utmärkt roll med andra ord.

Igår fick jag äntligen leka med två av de bästa, Anders och Ribb.
Jag firade med att teckna av båda två!
Jag har en mapp på facebook som heter "vänner förtjänar porträtt" och de här två förtjänar det mest av alla!
Utan er vore jag ingenting!
Tack för att ni, efter 24 år, fortfarande tycker om mig!
Jag älskar er!

Liten Anna Ritar!

Den vanligaste frågan jag får (förutom vilka pennor jag använder) är om jag alltid varit duktig på att rita.
Så nu när jag är hemma hos mina föräldrar har jag rotat igenom skåpen och hittat lite gamla teckningar, sen får ni helt enkelt avgöra själva om jag alltid varit duktig på att rita eller inte.

(sen ett tips, man kan inte bara sätta sig ner tre gånger och teckna och tro att man ska va grym, jag har tecknat säkert minst en timme om dagen sen jag var tre fyra år. Så det krävs ju lite övning för att bli duktig. Jag vet att det är frustrerande nä det inte blir som man tänkt, men skit i det och öva öva öva, så släpper det så småningom. Jag lovar.)





Jared Leto från "Mitt så kallade liv". Herregud vad kär jag var i honom. Den här gjorde jag när jag var tolv år.





E-type. Jag var ett stort fan. Jag var elva år när jag tecknade denna.





Jan Johansen. Efter melodifestivalen och "se på mig". Elva år.





Mumintrallöt (man riktigt hör vilken värmländska jag måste haft) och My. Har inget årtal, men runt fem sex år kanske.





Två hästar i en hage. Fyra år.

Annas Hem!

Jag har varit värdelös med uppdateringen på senaste, men det har varit julklappar, julbeställningar, en förkylning som vägrar släppa taget, badtunnebadande och en massa annat roligt så bloggen glömdes alldeles bort i snöyran! Förlåt.

Men nu har jag rensat kameran för plats för fler bilder när jag äntligen åker hem till Karlstad igen imorgon.

Här kommer lite fler lägenhetsbilder också, på hur det ser ut nu när allt faktiskt börjar bli färdigt.
Bonaden med texten "skämt är livets krydda" är min finaste sak och kommer från erikshjälpen för 40 kr!
Förstoringen av Plura teckningen fick Emil av mig i julklapp.

Anna å Morsan!

Jag är blödigast i stan när det gäller mammor och barn, eller föräldrar och barn kanske. Jag gråter floder när de får brev hemifrån i dokusåpor, jag bölar som en barnunge när de föder barn på MTV och jag stortjuter till alla far och dotterscener i filmer.
Men oavsett var i världen jag hamnar, hur ensam jag än må känna mig, så har jag alltid morsan med mig på armen, närmast hjärtat.
Det känns tryggt och bra att ha henne där. som tur är har jag henne också bara ett telefonsamtal bort, som ofta blir två-tre-femton telefonsamtal på en dag.
Men hon är ju så jäkla bra min mamma (som man också kan läsa i texten under bilden om man klickar)


Jag visste inte om att den här bilden var i tidningen förrän någon på studion berättade det. Sen när jag öppnar och läser "Anna Ileby, konstnär, tatuerare och en otroligt cool person", inte illa att få så fina ord av en tidning, så tack för det! Tack som tusan. Finaste komplimang jag fått på länge. "Otroligt cool person", tänk om man hade vetat det för ett par år sen när man satt inlåst och gömde sig för allt.


Imorgon är min sista dag innan jag tar jullov. Ett välbehövligt jullov med massa mamma, pappa, mormormys.
Men framförallt bebisluktande, bebistågosande och massa kramar på den lilla nya.
Åh jag längtar hem. Hem till Värmland, morsan och allt det andra.

Annas Nya Karriär!

Här är lite fler tatueriingar jag gjort på sista tiden, det börjar gå framåt och jag börjar NÄSTAN känna mig varm i kläderna, även om det går lååååååååångsamt och jag plågar mina stackars kunder längre än de vana tatuerarna.

Imorgon ska jag äntligen få göra Beatles, yellow submarine-ubåt! Så himla roligt.

Tack till alla modiga människor, eller knäppa människor kanske man ska säga, som är dumma nog att lita på mig! Ni är fantastiska! Utan era kroppsdelar och ert mod hade det här aldrig gått!
Jag ska tillägna flera kapitel av mina memoarer till er!

Anna Pysslar!

Igår tröttnade jag på vårt trista vita sovrum, så jag målade om!
Akrylfärg och sen bara frihandsmåla lite. Man behöver inte alltid vara så noga och uträknande, det är bara att köra på och i värsta fall får man väl måla över alltihop igen.

Emil var inte hemma och när han väl kom hem berättade han om en trädhistoria han hade tänkt att vi skulle ha där, så det här får visst bara stanna till våren.
Men men, först till kvarn får måla, så är reglerna!

Anna Uppdaterar!

Jag och Emil har varit i Borås i helgen och laddat batterierna med textilfamiljen.
Ibland behöver man åka iväg, få göra annat en stund, se andra hus, andra människor och sova på andra ställen.
Så det var skönt och inspirerande och precis det jag hoppats på. Så tack.

Dessutom kan jag ÄNTLIGEN få meddela att jag numera MYCKET stolt, titulerar mig FASTER till världens sötaste lilla flicka! Gå bara in och kika på min svägerskas blogg och se att ni nog aldrig set en så söt unge förr!
Välkommen till världen lilla du!

Det får det sklart att krypa ännu mer i bebisnerven, men jag antar att man inte kan tjata fram bebisar.

Nästa vecka är jag fullbokad på studion.
Jag tänker ta det som ett gott tecken.

Anna om Suget!

Jag tappade sugen.
Men sen kom ni, läste alla era fina kommentarer och tänkte att jag ska fan inte ge upp bara sådär!
Så idag satte jag mig där igen, skakig men med ett jävlar anamma som jag nog inte haft förut. Jojje satt stadigt bredvid och visade och förklarade noga noga, sen gjorde jag så och visst blev det bättre!
Så efter en halvfärdig, men ack så svart tribal, gick jag hem, drack ett glas vin, spelade musik på högsta volym och kände mig lite som Kat von D igen.
Allt tack vare er.
Så tack snälla, för att ni alltid är så himla stöttande och snälla. Ni känner inte ens mig och ändå är ni så hiskeligt gulliga och hjälpsamma, ni är guld värda!
Tack också till Jojje som orkar sitta och förklara hur man gör en yta svart femton gånger så att jag verkligen ska förstå.
Tack.

Som min pappa skrev på facebook till mig "tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar"
Så nej, jag sk ainte tappa sugen, nu är jag tillbaka på banan igen.
Lite bättre än förut och hemskt mycket gladare.

Anna om att Lära Sig!

Idag var en sån dag allting känns som klister. Hela dagen har segat sig fram och jag har varit på allt annat än bra humör.
Det har egentligen varit så en gansla lång stund nu.
Att lära sig något nytt är otroligt utmanande och inte alltid det roligaste man kan göra.
Jag kan teckna, fattar hur man ska dra linjer och få till skuggor och toningar, men att göra samma sak med en tatueringsmaskin är inte det enklaste.
Att ha en färdig bild och sen inte kunna överföra den till hud är otroligt frustrerande.
Att gå från något man är grym på, till något man inte behärskar alls, är tuffare än jag trott.
Ibland blir jag alldeles gråtfärdig, för att det är svårt och trögt och att jag inte förstår.
Jag kan sitta där och glo på min stol och undra vad fan jag gett mig in på. Jag blir livrädd varje gång jag måste sätta nålen i någon, känner att jag bara vill lämna över skissen och sen springa och gömma mig.
Jag kan inte det här, vad har jag gett mig in på och hur hamnade jag här?
Så har jag känt hela dagen. Kanske borde jag ge upp.
Men jag är inte den som ger upp, jag ska ta mig fan behärska den här maskinen om det så är det sista jag gör.
Men ibland är det bara så svårt att inse sina begränsningar.

(idag lyfte en av tatuerarna mig för att räta ut ryggen, det smällde till så högt att det hördes i hela studion. Sen dess har jag knappt kännt någonting av det onda)

Dagens Porträtt!

Det här är mer än bara ett av mina vanliga porträtt, det här är en hyllning till en helt otrolig människa!
Jag ÄLSKAR den här mannen!
Han är som han är, står för att han inte är perfekt, är glad och lugn trots att det stormar runt honom.
Han lagar mat halvnaken med sin stora mage i maten, dricker vin och står för att han blir för full ibland, knarkar men hymlar iallafall inte med det.
Jag tycker så hemskt mycket om honom, dessutom påminner han mig om min pappa (minus knarkandet då)
Det här är min hyllning till Plura.
Må du alltid vara precis sådär som du är!

Anna Pysslar!

När vi ändå är inne på 90-talet (vet inte varför jag helt plötsligt blivit så nostalgisk över det, måste vara stundande nyår eller ålderns höst) pysslade jag ihop en gammal klassiker, jeansväst med college ärmar!
Jag hade västen sedan innan, som ni kanske minns så broderade jag ju ansiktet på den med korsstygn förra året (aj!). Sen offrade jag en gammal collegetröja från HM som ändå var ful och för kort och allt sånt där.
Klippte av ärmarna och luvan och sydde på.
Så nu har jag stans tuffaste vårjacka, under tiden får den agera vintertröja!
Åh ljuva 90-tal. Nu fattas bara baggypantsen och g*spotryggsäcken och jag är tillbaka på högstadiet igen!

Annas 90-tal!

Igår satt vi hos Hille och Bysse och nostalgilyssnade på gamla 90-tals låtar vi mindes från när vi var små.
Tänk sen när man får barn och man ska spela backstreet boys och se sådär lyrisk ut och säga att DET HÄR lyssnade vi minsann på i vår ungdom!
Jag var ett ENORMT backstreet boys fan! Hade hela väggarna täckta av plancher, gick på en massa konserter, skrek mig hes när A.J sjöng och ja, allt det där som hör till!

Jag har iallafall gjort en nostalgilista med saker jag minns från mitt 90-tal:
-Magtröjan. Jag hade alltid magtröja. Jag minns min första, den var aprikos och jag och mamma sprang runt halva stan för att hitta den.
Man matchade med ljusa, lite för stora jeans, högt uppdragna med ett bälte lite för hårt åtdraget (jag var extremt smal så fick alltid göra massa nya hål och inga jeans satt någonsin tajt på mig)
-Byxkjolen. Den här var verkligen hemsk. Svart tight kjol över byxorna, helst i jazzmodell. Sen fanns det dom som var fastsydda redan från början. Kombinerades med riktigt klumpiga klackskor eller buffaloskor.
-Läppennan. Jag minns att jag hade en ganska mörkröd läppenna och inget läppstift. Ytterst snyggt såhär i efterhand.
- Dansa tryckare med pojkar som var ett huvud kortare än man själv, som luktade lite sådär surt och varmt. Jag minns exakt hur de luktade. Kan fortfarande känna det när jag blundar.
-Absolut torr. Världens bästa botemedel mot armsvett. Finns på apoteket. Innan jag hittade den så vågade jag knappt gå utanför dörren, men SEN då smorde jag in armhålorna så mycket att jag brände hål i min pyjamas. Händerna dränkte jag också i absolut torr, så jag skulle våga dansa på gympan.
-Gustav Karlsson. Han var min stora kärlek genom hela skoltiden. Jag pratade aldrig med honom, jag bara satt på elementet (man är väldigt smal om man får plats med hela rumpan på ett element)utanför matsalen, varje dag, bara för att få se honom gå förbi. Jag hade till och med en coca-cola burk han druckit ur i mitt rum. Ja ni förstår.
-Högstadiediscon på Holken. Man stod på balkongen, kollade på alla som hade druckit en folköl och inte kom in. Sen tittade man också på dom som druckit femton folköl och spydde som kalvar. Själv åt jag mest banana skids och ville dansa med dj:en.
-Tröjan med hål ovanför brösten. Vem uppfann den och är den inte det fulaste plagg som gjorts genom tiderna? Jag hade en syrenlila. Med dubbla behåar under.
-Ljusa slingor i luggen. Helst i ett riktigt mörkt hår, sen två breda gula slingor längst fram i luggen. Tjusigt.
-Robynfrillan. ALLA hade den. Lång lugg och SUPERKORT spret där bak. Jag kommer ihåg att jag lånade Robyns skiva av en kompis och tog med den till frisören.
-Mörkt underhår. Vitt överhår och svart underhår. Som Alexandra Dahlström hade efter Fucking Åmål. Fast jag hade rött över och svart under (för jag var lite extra häftig) minns att frisören sa såhär när hon gjorde det "Ska du verkligen gå ut såhär?" Jag älskade det.
-ICQ, AOL, Lunarstorm och modem. Jag hade begränsad tid på nätet för att jag var där JÄMT så det gick aldrig att ringa hem till oss. Sen pratade jag med Roger, som bodde i USA. Som jag var så kär i att hela mitt liv var på väg att ta mycket drastiska vändningar. Fy.
-Adidasbyxor med knappar. Sådana som om man gick i korridorerna i skolan kunde man dra av dom i ett enda ryck. Något alla killar lärde sig snabbt som attan.
-Yngves Danskurser. En danslärare som kom till skolan och skulle lära oss dansa. Vi små sjuor fick dansa med niorna (Gustav Karlsson) så natten innan det badade jag nästan i absolut torr. Min bästa dag på högstadiet!
-Skatekillarna. Sitta i rampen, titta på svettiga killar som åkte skateboard. I timmar. Inte säga nått, bara sitta där och vara superdupercool.

Det var min lista för idag, hoppas ni kände igen er lite, iallafall ni som var med när det begav sig!
Alla bilderna är från min mycket turbulenta högstadietid.

Anna Tipsar!

Som ni vet har ju jag färgat håret orange. Det är den färgen som snabbast försvinner och vägrar sätta sig ordentligt. Så om jag bara tvättar det som vanligt så blir det ganska snabbt guldrött (vilket också är helt okej)
Men om jag vill få tillbaka det där skrikiga så använder jag Revlon Nutri Color Creme 400 i färger Tangerine (bara en sån sak får en ju att vilja använda det)
Det finns i massor med olika färger och är helt strålande, bara använda som inpackning och vips är håret som man hade det efter frisören igen!
Jag har provat platina blond och den här färgen och jag tycker båda har varit sketabra rent ut sagt.

Det var dagens tips!
(och nej, jag är inte sponsrad, I wish. Men nej, bara ett helt vanligt tips)

Anna Knakar i Fogarna!

Aj.
Min rygg är död.'Jag är usel på att sitta bra och nu när jag dessutom börja tatuera allt mer blir ställningen "ostbåge" allt oftare påmind.
Idag när jag kom hem från jobbet kunde jag mest bara ligga och pipa och dricka julmust.
Jag har ALDRIG ont i ryggen men nu känns det som jag har en tennisboll mellan skulderbladen och som att någon slår en knytnäve på samma ställe varje gång jag andas.
Så imorgon är det vårdcentralen som gäller, sen hoppas jag få komma till någon som kan ge mig en ordentlig knäck i rätt riktning.
Aaaaje.

Dagens Porträtt!

Tänk att det, långt upp i Norrland, sitter en människa som är precis som jag!
Jag har aldrig träffat henne, aldrig hört hur hon låter (jag hoppas på grov dialekt), men ändå är det henne jag mailar om det händer nått roligt, eller om jag blir fly förbannat eller något annat sådär vardagligt.
På många sätt är vi inte ett dugg lika, om man läser bloggarna så kan man nog tro att vi är helt olika till och med. Men när man läser våra mail, så inser man att vi skulle antagligen vara bästa vänner om vi bara bott lite närmare.
Hon förstår hur det är att vilja någonting så mycket så fingrarna krullar ihop sig, hur det känns när någon säger något elakt, hur fint det är när man äntligen får det där uppdraget man hoppas på och hur skönt det kan vara att bara få vara ifred.
Ibland kan jag känna att det inte spelar någon roll vad någon tycker, för jag vet att jag har UNDERBARA Clara där i ryggen som knuffar på.
Och det är det enda som behövs just nu.