Anna och Modeveckan!

Imorgon drar modevecka igång i Stockholm.
Cheap Monday har visning imorgon, jag ska vara påklädare och har fått ett mission att skaffa backstage-mat åt 80 personer.

Jag är nervös, minst sagt. Nervör för att jag ska skicka ut fel byxor till fel tröja osv, nervös för hur jag ska kunna bära mat för 80 personer och nervös för att jag kanske blir så nervös imorgon att jag kräks på Ann-Sofie Back.

Men det går nog fint. Jag får intala mig att det är häftigt att få vara med om det här.
För det är häftigt.
Fast hemskt.

(bilden är lånad av Liselotte Watkins)

Anna goes Sailor!

Den 8 mars fyller jag år. Tjugosex år, kan knappt tro det när jag säger det. Tjugosex är ingen ålder kan man tycka, men jag känner mig inte en dag över 23. Jag minns när jag fyllde 15, sen dess har det liksom bara rullat på och jag har inte riktigt tagit in att jag är så gammal som jag är.

Ibland kan jag känna att jag inte kommit någon vart på den här tiden. Men när jag tittar på mitt CV så ser jag att det faktiskt finns en hel del med på den där listan. Det är lätt att glömma allt man gjort när man ständigt strävar efter något mer.

Sen ska man inte räkna ålder i vad man lyckats med jobbmässigt. Jag har en fin lägenhet, en luddig katt och en stilig karl också. det är inte fy skam.



Idag ringde iallafall min ömma moder och sa att jag skulle få Sailor koppen från Gustavsberg i present! Åh jag ÄLSKAR den där koppen! (tom mer än Eva-koppen som jag fick välja mellan)
Men jag fick gå å köpa den själv, etersom jag ändå bor bredvid fabriken.
Tyvärr hade de inte den inne i rött (bara blått och svart) så jag hoppas den kommer in innan jag flyttar.
Men visst är den väl ljuvlig?!
(Jag antar att det är ganska "26" att önska sig porslin i födelsedagspresent)

Anna och Emil!

Idag kom Emil förbi.
Han och Albin ska till Italien en vecka och åka skidor, så han svängde förbi för att ge mig en puss. (fast det är åt helt fel håll från Arlanda)

Ibland kan jag få för mig att jag lika gärna skulle kunna vara själv, att jag inte behöver någon Emil.
Men när jag såg honom idag så kändes det som min mage skrattade, det drog i mungiporna och jag liksom hoppade fram.
Det kändes precis som när jag såg honom första gången.
Sen att få tycka läpparna mot hans mjuka, det kan nog vara det bästa som finns.

Så nej jag klarar mig inte bättre själv. Jag vill ha min Emil för alltid.

För han är den enda som gör mig knäsvag bara av att finnas till.

Anna och Stureplan!

Igår mötte jag upp Josefin och Sara för att dricka lite öl.
Vi satt på Carmen och försökte suga i oss så många vi kunde för det ypperliga priset av 30 kr.
Sen gick vi till Pet Sounds där vi hamnade vid samma bord som två amerikaner.
Det visade sig att de va konstnärer och här för att ställa ut på Magasin 3.
Plötsligt tändes ljuset i lokalen och alla gick hem, kunde inte fatta att det stängde!
Tiden bara flög iväg och jag pratade min allra bästa engelska (man gör lätt det med öl i kroppen)"it means, like a galloperande horse......on a tomato...you see"

Iallafall va vi inte redo för att gå hem så vi hoppade in i en taxi och åkte till Sturecompaniet av alla ställen! Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle sätta min fot där.
Vi fick gå före i kön när killarna förklarade att de va från New York (fast det va de inte alls egentligen)
Man kan minst sagt säga att vi stack ut. Jag kom dirket från jobbet och hade raggsockor på mig och killarna hade inte det minsta backslick och att Sara va kortklippt va ett fenomen bara det.
Kul va det, att dansa som fan eftersom vi ändå visste att vi aldrig skulle komma dit igen!

Klockan fyra imorse landade jag i min egen säng.
Bra kväll....jäkligt bra kväll!

Dagens Porträtt!

Ibland gör man det enkelt för sig....och använder den vackraste modellen i världen som förlaga.

Kärleksbrev!

Jag hörde världens gulligaste historia häromdagen!

Min kompis Micke bodde på Söder förr. När han gick till jobbet på morgonen gick han förbi ett berg (kanske vita bergsparks berget?) och en morgon stod det "hej viola" sprayat på berget. Det va antagligen mitt emot hennes lägenhet så hon såg det varje dag från sitt fönster.
Det där stod kvar i flera år och bleknade mer och mer.
Sen en dag när han gick till jobbet stod det "hej igen viola".

Det va det sötaste jag hört! Tänk om någon hade gjort så utanför mitt fönster! Då hade jag gift mig med honom ögonblickligen!


När jag gick på konstskolan så var det en kille som hette Theodore som var kär i mig.
En morgon när jag kom in i min atelje låg det en lapp på cd-spelaren där det stod "tryck på play" och när jag gjorde det hade han pausat en låt precis på rätt ställe så när jag tryckte på play sjöng Ane Brun "I would spend three or four lines
On describing your eyes
And then the next three or four lines
On the dimples of your smile
And then I would tell the world
About the way you hold my hand
And they would
They would understand

It is so easy
To sing this song about you"

När jag satt där i min fåtölj och lyssnade på texten fick jag se att han klistrat upp ett två meter stort kärleksbrev i taket i min atelje!
Det va så himla sött altihop! Att någon orkade göra allt det där bara för mig!



Man borde skriva kärleksbrev oftare, det är verkligen det finaste som finns!
När jag precis hade träffat Emil la han alltid små kärleksbrev i mitt brevinkast!
Det va tider det!

(bild lånad från LeLove)

Anna och Arbetsproverna, del 397693!

Åh min hjärna går på högvarv, det känns verkligen som folk runtomkring hör hur det surrar inuti mitt huvud!

Att komma in på Konstfack kanske inte är allt i livet, eller det ÄR inte allt i livet. Men det är mycket.
De senaste sju åren har jag sökt Konstfack nästan varje år, med några års undantag.
Det är lång tid.
Jag har blivit lika förkrossad varje gång jag inte kommit in.
Men den här gången, den här gången hade det gjort riktigt ont.


Det är väldigt utlämnande att lämna in arbetsprover, man lämnar ifrån sig något man studerat och granskat, slitit sitt hår över, något man verkligen verkligen älskar. Man lämnar ifrån sig en bit av sig själv.

Att då får ett nej är hårt. Stenhårt.
Det är svårt att inte ta det personligt när det man visat varit ytterst personligt.

Jag vet precis hur jag skulle reager om jag kom in, jag har föreställt mig det så länge i min hjärna att jag kan hela scenariot utantill.
Men att inte komma in, det kan man aldrig förbereda sig på.

Värmland möter Stockholm!

Jag har en mardröm som jag drömt säkert tio gånger, samma sak varje gång. Det är att jag blir jagad av älgar! Jag hatar älgar. Tycker dom är skitläskiga (hästar också för den delen om vi ändå är inne på brutalt stora djur med pinnben)

Så idag, inträffade min värsta mardröm!
Jag gick ut från lägenheten och ner till bussen, när jag vänder mig om för att gå över vägen och se så det inte kommer någon bil, ser jag TVÅ stora älgar komma springande efter mig!! Mitt i lägenhetsområdet!
Jag blev så rädd så magen åkte upp i hjärnan på mig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag stod blixtstilla (och försökte komma på om älg var ett av de djur som tycker om folk som spelar döda, tjoar eller skriker)
Bilar stannade överallt och jag va väldigt avundsjuk på bilisterna som hade ett plåtskal att gömma sig bakom. Älgarna sprang förbi mig, typ tre meter ifrån, stannade och glodde på mig och sprang sen vidare.

Fy fan vad läskigt!
När det är PRECIS det man drömt om. Fy.

Jag gillar inte älgar ett dugg bättre efter det här.

Anna Inspireras!

När jag såg dom här bilderna på bloggen Sammy Rose (som för övrigt är en helt fantastisk blogg!) så blev jag kär!

Idag har jag köpt mig en egen burk bokstäver och när jag kommer tillbaka hem till min älskade lägenhet ska det skrivas för fulla muggar på väggar, skåp och högt och lågt!
TACK för tipset!



Idag tog jag ledigt från praktiken för att gå på ett möte med Rithuset!
Det här var ännu ett sånt där möte som kändes som det kunde förändra mitt liv. Fan vad jag älskar den där känslan av total inspiration!
När jag kom in på gården, letade mig fram genom betongtrappor och stålgrådörrar så hade jag ingen aning om vad jag skulle mötas av.
Inte visste jag att bakom just en av de där dörrarna gömdes den bästa arbetsplatsen någonsin!
Fullt med leksaker överallt, inspiration från högt till tak och överallt satt folk och bara ritade! Jag trodde inte sådana ställen fanns på riktigt.
Det kändes som jag öppnat dörren till himlen. Om jag hamnar där när jag dör skulle jag va mer än förtjust (helst innan det också)

Mötet gick över förväntan och nu är det bara att vänta och se vad som händer härnäst!

När jag gick därifrån var jag så fylld av ny inspiration och lyckorus att jag inte ens märkte av att det va snöstorm utanför!

Sen köpte jag sushi för pengar jag vunnit genom att spöa Micke i tv-spel.

05.38

Jag kan inte sova.

Jag har ett roligt möte klockan tio idag. Så därför är jag vaken.

Tack för alla kommentarer om tatueringsgrejen! Jag har bestämt mig för vad jag ska göra (just nu iallafal, det hinner nog ändra sig tio gånger till om jag känner mig själv rätt)
Jag ska fortfarande söka Konstfack nu till våren, har hunnit alldeles för långt med arbetsproverna för att bara ge upp nu.
Men om jag INTE kommer in, då ska jag prova på tatueringsgrejen! Har hela sommaren på mig att prova egentligem, oavsett om jag kommer in eller inte.

Som ni sa, det ena utesluter inte det andra.

Jag tänkte efter lite, att tatuera är inte att ge upp sin dröm. Min dröm är att få teckna på heltid. Det får jag göra som tatuerare ochså, plus att jag kan teckna mitt eget på kvällar och helger. Jag kommer aldrig sluta teckna, även om jag hade det som yrke.
Men att slippa oroa sig över pengar vore helt fantastiskt om jag ska vara ärlig!
Men vi får väl se vad ödet har tänkt ut åt mig.


Ni bad om att få se en bild på det långa håret, så varsågod! Ni bad också om en bild på mig som blond, visst det fixar jag!

Sen tror jag att jag stannar vid det mörka. Det är som ni säger mest jag.

Någon undrade vad som hände med t-shirtarna jag målade på. De jag visade bild på såldes på Skrapan, det var en engångsgrej. Att jag sen sa att jag skulle börja tillverka t-shits kom aldrig längre än till just idéstadiet, men visst, finns det en förfrågan från ert håll på t-shirts så kan jag fixa det såklart!
Men då får ni maila och beställa en, så jag vet storlek å så innan.
Maila på a_ileby@hotmail.com om du är intresserad!

Anna och Håret!

Mitt låååååååånga, dyra löshår sitter bara fram till mars, sen är det dags att bli sitt gamla vanliga jag igen.

Eftersom jag redan nu vet att jag kommer sörja det långa så har jag börjat spåna på vad man ska göra för nytt istället.


Vad tror ni om att skaffa den här färgen igen? Eller är det bättre mörkt?

Anna om "Det Riktiga Livet"!

Minns ni mina tatueringsplaner jag hade i höstas?
Igår hörde tatueraren av sig och sa att han ville haffa mig så fort Cheap Monday praktiken är över.
Han vill lära upp mig för att han ska öppna ny studio i Falkenberg och han sa att om jag lär mig snabbt så behöver han en studiochef där sen.

Inte illa, att få ett sånt erbjudande innan man ens tatuerat en enda gång!
Antingen är han knäpp eller så har jag sålt mig själv jäkligt bra.


Under samtalet hann jag se mig själv som Kat von D både en och två gånger.

Att vara tatuerare är inte vad jag hade planerat, men ändå måste jag erkänna att en liten del av mig skulle vara väldigt glad över att ha ett roligt jobb att gå till varje dag och sen få in pengar på kontot varje månad.

Det här med att erövra världen är så fattigt och tar sån tid.



Visst vore det att ge upp någonting om jag slutade kämpa för allt det där jag drömt om. Men kanske kan man få något annat istället?
Lycka kan inte köpas för pengar sägs det, men tro mig att lycka inte kan födas utan pengar heller!
Mat är dyrare än jag trodde.





Vad skulle ni föredra, trygghet och ekonomi eller att aldrig sluta kämpa trots att kontot ekar tomt och man ständigt är på väg någon annanstans?

Dagens!

Idag hade jag på mig mina nya fina shorts! Parade ihop dom med tjocka plommonlila strumpbyxor. Kände mig urtjusig men när jag försökte ta en hel outfitbild såg jag inte alls lika tjusig ut som jag kände mig. Så ni får nöja er med att se shortsen.


De kommer från Cheap Monday och kommer ut i butik till våren! (om de inte redan kommit?)


En fråga, bryr ni er det minsta vad jag har på mig? Eller ska jag lämna den här bloggen outfitsfri?

Dagens Hemlis.......

....jag åt en cheeseburgare till frukost.
Sen bestämde jag mig för att istället för att ha ångest över att jag ätit den där cheeseburgaren så tänkte jag njuta av hur god den va.


Och önska att jag hade beställt två.

En Hemlis.....

....ikväll gjorde jag mitt livs finaste teckning!

Men den sparar jag på en stund. Tills arbetsprover är iväg skickade och jag inte längre behöver smyga runt med vad jag håller på med.


Texten på bilden hittade jag hos Evelina och är det finaste jag läst på länge!

Dagens Öga!

När jag inte vet vad jag ska teckna så tecknar jag ögon. Alltid. På allt.

Alla mina räkningar, papper, post-it-lappar och allt annat också för den delen, har alltid tecknade ögon. Jag gör det så fort jag kommer åt.

Det och små blomkrukor.



Idag blev det iallafall ett öga som var lite mer avancerat än de klotterögon jag brukar teckna.
Ögats ägarinna är ingen mindre än Linda.

Anna om Bloggen!

Fler och fler bloggare stänger ner sina bloggar, säger att det inte längre ger samma sak. Att det inte är roligt och givande längre.

Jag startade aldrig min blogg för att ha en blogg. Jag startade den för att jag va arg och för att jag minsann skulle få visa mina bilder någonstans, även om jag inte fick göra det på en konsthögskola.
Jag ser inte bloggen som ett jobb eller en plikt gentimot mina läsare. Jag ser den som en ventilation och en plats där jag kan få andas lite.
Jag har den för min skulle. Bara. Om jag har en läsare eller tio miljoner spelar ingen roll.
För ibland vill jag få skriva av mig, få säga hur det är och hur det känns.
Bloggen är nog egentligen en öppen dagbok till mig själv. Som ni får ta del av.


Vad jag vill ha sagt är väl bara att ni aldrig behöver oroa er för att min blogg stängs ner.
Bloggfenomenet är säkert på utdöende, men skrivandet och kreativiteten dör aldrig ut.

Iallafall inte hos mig. Så sålänge jag tecknar, fixar och tänker så kommer jag skriva om det. Här eller någon annanstans.
Det lovar jag.

Anna om Konsten!

Igår träffade jag Lidberg i hennes lilla rum bredvid Konstfack.
Jag har aldrig varit vid nya Konstfack och när jag såg det så blev jag alldeles varm i magen. "Jag ser ljuset Jonathan!"


Lidberg och jag har gått i samma klass på gymnasiet och sen gick vi Gerlesborg ihop och sen kom hon in på Konstfack och inte jag.
Hon är brutalt ärlig med mina grejer och den jag helst visar mina tankar för. Hon vågar säga att det är pubertalt eller fånig och hon vågar också säga om det är bra.


Vi drack vin och lyssnade på Sven-Ingvars och jag fick nya infallsvinklar om mina arbetsprover och det kändes som tiden stod still.
Sen hamnade vi på en konstfest med en miljarder konstnärer på cirka fem kvadratmeter lägenhet.
Där sprang jag på en massa andra klasskompisar sen min konstskoletid.


Jag har svårt att förhålla mig till konstelever. Kanske för att jag ser dom som så mycket bättre. De är ju precis som vem som helst men jag liksom dyrkar marken de går på.
Bara för att jag skulle hugga av mig armar och ben för att få byta plats med dom.


Kvällen var rolig iallafall, väldigt rolig till och med.
Och jag hoppas att det inte märktes allt för väl hur lycklig jag var bara av att få vara i samma rum som de som lever min dröm.


(bilden är från avslutningsfesten på Pernbys Målarskola, ser ni vem som e jag?)

Anna om Arbetsprover!

Jag vill hem och göra arbetsprover.
Jag är peppad och sugen på att låsa in mig med ett limstift, mina pennor och lite rödvin.


Känner mig så upplyst efter mötet igår att det känns som allt annat bara står i vägen just nu.
Jag har inte tid, m å s t e b l i l y c k a d !

Fånigt, men så känns det.
Kanske jobba lite själv, sova lite i ett rum i någon annans lägenhet, praktisera några dagar, teckna lite de andra. Försöka ta sig fram i snömodd och lågkonjuktur.

Måste lära sig illustrator. Måste lära sig InDesign. Måste lära sig Photoshop. Måste komma in på Konstfack.



Nu blev jag plötsligt trött.

Kvällen ska spenderas med min bästa Lidberg och en flaska vin. Just nu kan jag inte komma på någon lämpligare sysselsättning.
Behöver vila min överkokta hjärna mot hennes sidecut.

The Big Bang!

Idag mina kära vänner, har hela mitt liv förändrats!


Man kan tycka att det är att ta i att formulera det så, men det va precis så det kändes. Som den största aha-upplevlese jag varit med om.


Jag fick numret till Monkikontoret, ringde, sprang dit och fick visa mina teckningar för en tjej, som visade sig vara, HELT otrolig!
Hon pratade, förklarade, visade och berättade om hur hon gjort för att nå dit hon är.
Hon bläddrade igenom min portfolio, såg skeptisk ut och sa allt jag behövde ändra på. Hon pekade på vilken stil som funkar för vad och hon konstaterade vad som fattades.

Äntligen! Det va precis det jag behövde, någon som VET, som tittar med granskande blick och inte imponeras det minsta.
Vi gick igenom hur man gör, hur man tar sig framåt och det va ungefär i det läget jag insåg hur det ligger till.

Det finns inget "plötsligt händer det-moment" som jag gått å väntat på!
Det finns inte "rätt person" att visa sina grejer för. Det handlar inte om slumpen. Det handlar om att sträva efter något.
Att vara praktikant, slita, koka kaffe, retuschera någon annans teckningar, för att sen bli assistent, för att så småningom, efter många år, KANSKE få teckna själv!

Jag har alltid trott att en vecaker dag kommer the big break och fram tills dess ska jag försöka bättra på mina odds.
Så är det ju inte alls! Ingen kommer ringa och erbjuda mig att bli grafisk designer bara sådär för att jag råkar kunna teckna, det finns miljarder människor som kan teckna.

Jag bubblade av inspiration och nyfikenhet och spänning när jag lämnade Monkikontoret.
Aldrig förut har jag varit så säker på vad jag vill i livet.
Aldrig har jag så klart som idag sett hur jag ska göra för att nå dit jag vill.
Det är DET som är den riktiga "plötsligt händer det-upplevelsen"!

Sprallig?

Efter att ha mött Kajsa, som bara känner mig genom bloggen, frågade jag henne om hennes förväntningar på mig införlivades när vi möttes.

Hon svarade att hon trodde jag skulle vara spralligare.



Hjälp.
Är det den bilden jag sänder ut i cyberrymden?
Jag skulle aldrig beskriva mig själv med ord som sprallig, tokig eller knasig.
Jag är absolut raka motsatsen till det.


Hoppas jag inte grusade hennes förväntningar eller förstörde bilden av mig själv till er nu.
Men jag är faktiskt inte det minsta sprallig.
Tro mig.

Anna Ritar!

Kolla vilket fint omdöme jag fått på glife.se!

"Jag vet inte om det är teckningarna, Anna Ileby som person eller det faktum att jag (i smyg) gråter stora tårar över saknad kreativ förmåga. Hennes teckningar är fantastiska och av det bloggen berättar, så även hon. Gammal hederlig, tvättäkta talang - en otroligt frisk bris i den annars ganska skruvade bloggvärlden."

Jag är alldeles rörd! Tack snälla.


Jag fick gå hem från praktiken idag. Klorinet fick ansiktet att börja klia big time igen så jag flydde fältet.

Istället blir det hemma-arbete för mig ikväll.

Vill ni läsa vilka fler bloggar Mira ansåg vara de bästa så finns länken här!



Tack Sofie för tipset!

Jag glömde visst....

....att säga att idag va första dagen jag kände mig hemma i den här staden.
Det tog mig exakt elva dagar.
Elva dagar att anpassa sig till stadsbussar, rödljus och folkmassor.
Allt sånt som inte finns i Värnamo.

Det känns som man andas in annan luft är, förändringens luft och möjligheternas luft.
I Värnamo finns trygghetsluften. Den har sin charm den med.
Men just nu tycker jag om att inte veta vad som händer imorgon, om en månad eller om ett halvår.

Som Kajsa sa idag, det är nyttigt att ta sig utanför sin trygghetszon. Det är först då man växer.
Jag har växt lite under de här elva dagarna.

Blivit någon centimeter stoltare.

Annas Dag!

Tack för alla värmande kommentarer om magen och kroppsuppfattning. Ni är så himla bra!
Just nu känner jag för att gå ut och dansa i hotpants i ren protest!


Dagen har sett ut på följande vis:

- Tillbaka på Cheap Monday
- Fick många fina "hoppas du mår bättre nu"-kommentarer
- Gav en teckning till Ann-Sofie Back som verkade uppriktigt glad över presenten
- Lärde mig illustrator och gjorde plaggskisser
- Köpte fina örhängen
- Hade mitt livs första bloggdejt, med Aenigma!
- Sprang hela vägen hem från bussen i akut kissnödighet
- Visade mitt skrovliga ansikte utan foundation
- Unnade mig en delicatoboll


Ja det va väl det, nu ska jag bada badkar och sen sova.

Anna och Magen!

Det här inlägget har jag bävat för. Har velat fram och tillbaka om jag ska skriva det eller inte.


Men jag vill inte måla upp en bild av mig själv som fantastik och underbar på alla sätt.
Jag står varje morgon och drar i den där förbannade magen, jag drar in allt jag kan för att sen se den hänga över byxkanten igen.
Jag får ont i magen när jag går in i varuhus och ser alla söta smala piffiga butiksbiträden, när jag själv har på mig dubbla strumpbyxor och inhållande trosor så jag knappt får luft bara för att jag ska ha en klänning som sitter åt lite runt magen.
Jag ville aldrig bli en sån som bryr mig om sånt. Har lovat mig själv tusentals gånger att aldrig bli en sån som bryr mig om vikt och räkna kalorier hit och dit.

Jag hatar att träna, det är det absolut värsta jag vet och jag är hellre tjock och ritar en teckning än går och tränar och pinar mig själv två timmar.Så värdefull är inte en platt mage för mig.

Ändå står jag där framför spegeln och tittar bistert på kärlekshandtagen.
När jag ibland ser mig i spegeln och tycker att jag är fin, för att två minuter senare höra att jag inte är det och istället för att lita på mig själv, helt tror på den som kallar mig tjock.

Så istället har jag stora t-shirts och låtsas som ingenting. Jag hatar egentligen min egen inställning mer än jag hatar magen.
JAG tycker egentligen att den där magen är ganska fin.
Men istället väljer att lyssna på dom som inte tycker det.
Så ytterst fånigt och sorgligt.


(klicka på bilden för att se den större)

Gå fort och skratta mycket så syns det inte att du är Ful!

Jag har gjort mitt bästa för att sminka över mitt stackars ansikte (som bränner som om jag stoppat huvudet i ugnen ungefär) det hjälpte inget vidare men om jag går fort så syns det inte iallafall. Jag är dock rund som en boll i ansiktet fortfarande även om svullnaden gått ner avsevärt. Om man kollar noga på bilden så ser man att hela ansiktet är likson skrovligt. Fy.

Jag är hemma från praktiken idag också men ska ge mig in till Stockholm en sväng i eftermiddag och se hur det går. Är så himla trött och blev ännu tröttare av all medicin. Igår sov jag nog 17 timmar på ett dygn.




Nu sushi och sen träffa Rebecca. Om ni ser mig på stan idag kan ni väl bortse från min tjocka pancake i ansiktet och bullkinderna? Schysst.

Dagens Porträtt!

Vi fortsätter på kompistemat och idag tecknade jag Sara!


Sara påminner om min mamma som ung, hon är så himla himla söt. Jag gillar att hon utstrålar hemligheter och är lite mystisk.
Hade jag varit kille hade jag bara varit intresserade av tjejer som är som Sara.

Anna och Akuten!

Imorse vaknade jag och kunde knappt få upp ögonen.
Ringde akuten och fick en tid.

Som tur är har jag den finaste och snällaste storebroren i världen som kom och hämtade mig och skjutsade mig till akuten.
Sen satt han snällt brevid och höll mig sällskap och sen skjutsade han hem mig igen.


Jag fick äta inte mindre än SEXTON kortisontabletter för att få ner svullnaden i ansiktet och det konstaterades att jag fått en kraftig allergisk reaktion och nässelfeber.


Mattias tyckte jag såg ut som en kokt frikadell i ansiktet.


Nu har jag iallafall fått en hög med medicin så förhoppningvis frisknar jag till snart. Godis hjälper nog också.


(Angående önsketeckningarna så är det jättebra att ta fram när inspirationen falnar, men just nu har jag inspiration så det räcker ändå. Men fortsätt önska om ni vill, fast det är UTMANINGAR jag vill ha!)

Dagens Porträtt 2!

Det här skulle föreställa Filippa Berg, men det blev inte alls likt henne.


Men istället blev det något annat, något som jag tyckte blev ganska fint.
Så skit samma om det är likt henne eller inte.

Vi kan kalla det ett porträtt av en morgonrufsig flicka som dricker kaffe.
Det räcker väl?

Dagens Porträtt!

Jag fortsätter på spåret att teckna mina vänner, idag va det Emmas tur!

Emma är den som istället för att dansa runt på Harrys satte sig med mig vid ett bord och verkligen orkade lyssna och hjälpa till när mitt liv strulade som mest.
Hon är guld värd!



Dagen skulle inledas med en jobblunch för att diskutera mina teckningar sen skulle jag ta middag med mitt X på kvällen.
Istället sitter jag hemma med ett ÄNNU värre ansikte än igår! Knottrorna har spridit sig över hela ryggen.
Va på apoteket nyss och hon trodde det va en allergisk reaktion och nässelutslag. Jag fick medicin och om det inte blivit bättre inom två dagar ska jag till sjukhuset.

Ont gör det, som att ha skavsår i hela ansiktet. Aj. Fy vad det är synd om mig idag.

Dagens Porträtt!

Idag tecknade jag min kompis Elin.

Elin praktiserar på Minimarket nu när jag är på Cheap Monday. Hon är den personen med bäst klädsmak av alla jag känner, hon är alltid urtjusig och ser ut som ett urklipp ur en modetidning.


Ikväll skulle vi gått ut ihop, men jag sitter här med mitt ömma ansikte och får snällt vänta tills nästa gång.



Jag har för övrigt fått en idé till en bok. Om man gjorde en bok med alla porträtt i, skulle ni köpa den då?

Anna och Ansiktet!

Igår mådde jag skumt hela dagen, va yr och mådde illa.
Imorse mådde jag bättre men när jag gick upp och duschade och skulle torka ansiktet kändes det som handduken va ett rivjärn!

Kollade i spegeln och upptäcker att stora delar av ansiktet är rödflammigt, fullt med små röda prickar. Ser ut som psoriasis ungefär! Hela näsan, upp i pannan och ut över ena tinningen.
Snyggt.

Jag har antagligen fått en allergisk reaktion, kanske på klorinet eller på kloret i bubbelpoolen jag badade i för några dagar sen.
Har haft såhär en gång förut och det va också efter den där bubbelpoolen så jag vet inte om det hänger ihop. Annars är jag väl allergisk mot Stockholm helt enkelt.

Anna Efterlyser!

Jag har gjort en hel del beställningar under min blogg tid, både här och som Bloggkonstnären (visst är det ett fånigt namn? Jag ville promt behålla Anna Ritar men det fick jag inte)


Men när man packat in och skickat iväg teckningarna så vet man aldrig riktigt hur det gått. Ibland får man ett mail eller två om det varit uppskattade presenter och annat. Men nu vill jag SE!

Så ni kan väl fota och maila? Jag vill så himla gärna se hur det ser ut när de är på plats, inramade och med sin nya miljö runt omkring!


Maila bilderna till a_ileby@hotmail.com

Anna Målar!

Här kommer bilden på den målade magen som jag lovade!

Visst blev det fräsigt?!



Tack till Jannicke som bidrog med den tjusiga jättemagen!

(ni vet väl att ni kan klicka på alla bilder för att se dom större)

Dagens Porträtt!

Första nya porträttet i nygamla bloggen *trumvirvel och fanfar*

Det här är min kompis Stina. Hon pratar jättebred småländska och när hon säger "fräsch" så låter det som hon ska gurgla upp ett halvt kilo slem.
Det är fint med Stina.
Att hon är söt som socker men pratar som en redig Smålänning!


(ursäkta bildkvalitén, men jag har ingen scanner här så jag får hålla till godo med kameran)

Anna Jobbar!

Igår gick jag direkt från jobbet hem till mina kompisar varav den ena är höggravid.
Där jobbade jag hela kvällen med att kroppsmåla hennes mage, blev väldigt fräsigt faktiskt!
Visar senare idag när jag får bilderna.


Jag vaknade halv sju imorse av att jag mådde illa. Masade mig ur sängen, klädde på mig och gick fem kilometer hem, i iskallt och kolsvart mörker.
Men nu är jag hemma......och sjukanmäld.
Man ska inte andas in klorin. Nu är det konstaterat.

Hela livet är ett Disco!

Tack och åter tack för alla fina kommentarer! Ni är bäst! Skönt att ni tyckte jag gjorde rätt och inte tycker jag är en otacksam snorunge som inte snällt ler och jobbar gratis för glamour.
Hellre fattig och min egen än fattig och någon annans!



Trots sönderskurna fingrar, jeansludd i håret och alldeles för stor dos inandad klorinhalt så är jag så jästrikens lycklig just nu (kanske det beror till viss del på klorinet som sagt)!

Imorgon har jag ett inplanerat möte med Herr Cheap Monday himself-Örjan! Jag ska visa min portfolio. Känns helt sjukt.
Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle sitta här idag så hade jag aldrig trott dom!

Idag gick Örjan bananas över sin nya jeansidé. Han var alldeles uppspelt. Fint, att man fortfarande, trots att man sett miljarders miljarder jenas fortfarande kan bli så lycklig över just....jeans.


Jag träffade min kompis Elin på lunchen, hon praktiserar på Minimarket. Vi satt och kände oss märkvärdiga. Fast mest av allt va vi nog glada att få prata med någon som förstår hur det är att vara utlämnad till en alldeles för stor stad.




Nu, teckna!

(ni undrade var jag bor, svaret är Värmdö. Sen undrade någon om RSS grejsimojs, men jag ve inte vad det är eller hur man gör, help me?)

Väääääääääääääääääääääälkommen Tillbaka!

HÄR är jag hemma, HÄR är min plats i internetvärlden, HÄR bestämmer jag!

Åh jag får gåshud av lycka över att vara hemma på Anna Ritar igen, visst är det väl ändå bättre här?
Det tycker iallafall jag.



Idag va första dagen på the big job! Jag va ute i alldeles för god tid (som vanligt) så jag satt och drack ensamkaffe på Wayne´s bredvid Ann Söderlund.
Väldigt Stockholmigt.

Sen gick jag iallafall till Cheap Monday, fick hälsa på alla (Ann-Sofie Back hade minsann pälsmössa inomhus hela dagen, det får man om man är fräsig designer)
Sen kom Örjan! Åh vad jag hade sett fram emot det!

Jag fick en hög med jeans som jag skulle slita och dra i, skära, slipa och trasa.
Jag hittade på lite nya fiffiga saker och Örjan kom förbi och älskade det! Han sa att de absolut skulle använda det till vårkollektionen!
Min mage skuttade av lycka! Om jag skulle välja en människa i Sverige jag skulle vilja få beröm av så var det just honom.
Resten av dagen flöt förbi på rent lyckorus.

Tänk att vissa får sitta och klippa och sy, måla och kladda medans andra sitter med en hög siffror på ett kontor och har slips.

Det här är en stor möjlighet, jag kan knappt tro att det är jag som sitter där, med Örjan i ena rummet och Ann-Sofie Back i det andra.
Hur i hela fridens namn hamnade jag här??

Fan vad lycklig jag är!

Annas nya Utsikter!

Det är inte längre Värnamohimmel utanför fönstret. Nu är himlen mörklila istället för svart, det är Stockholms natt och jag ska sova ensam för första gången på länge.


Jag kan undra hur jag hamnade här, hur allt det här plötsligt blev en del av mitt liv?
Jag var ju en av alla dom som bara smälter in, som bara följer med och i hemlighet drömmer om att få vara del av "den riktiga, häftiga världen".
Nu är jag plötsligt nästan en del jag också.


Jag behöver inte längre tacka och buga och vara tacksam för att få vara med. Jag får erbjudanden jag kan välja att tacka nej till. För jag är inte längre tvungen.
Plötsligt finns det en efterfrågan.
En efterfrågan på det jag gör. På det bara jag kan.
Då behöver man inte längre bara vara tacksam att få vara med.


Den här nya, lila himlen har fört med sig nya utsikter.

Anna Dammar av Bloggen!

Knak, brak, knirr och knarr.

Det rör sig i den gamla bloggen Anna Ritar.


Jag städar av, dammar och öppnar fönstren på vid gavel. Gammal luft byts ut mot ny och bloggen får åter se dagens ljus.


Den här bloggen andas jag.
Den utrålar kreativitet, individualism och egenhet som är lite sådär irriterande självgod men ändå ganska upplyftande i tråkiga medelSverige.



Glossiga modetidningar i all ära.
Men ingenting går upp mot att ha en egen, handknåpad och alldeles underbar blogg!
En som är min egen.
Som jag får säga och skrika och gråta och skratta hur mycket jag vill i.
För den är min.

Välkommen tillbaka till Anna Ritar!
Nu kör vi!