Anna Ritar Flyttar!!

Pamparadaaaaaaaaaaaaaa *trumvirvel*

Nu till den stora nyheten! Min älskade följeslagare och kamrat, bloggen - flyttar!
Nu är det dags att se sig om, vidga sina vyer och se om gräset är grönare på andra sidan, så nu packar Anna Ritar ihop och flyttar över hela kalaset till Glamour.se!

Ni följer väl med? Det måste ni! Utan er vore bloggen bara en sida bland miljarder andra. Så kom nu, massa nya inlägg väntar på er!

Numera kan ni hitta mig på www.glamour.se/blogg/bloggkonstnaren/

Kom nu åker vi!

Anna Förklarar!

Jag lever. Bara så ni vet.
Men det är stora saker på G så därför blir bloggen lite lidande, men på onsdag kära vänner, då smäller det!
Hoppas ni står ut tills dess!
Glad påsk och ni är så himla fina!

Denna dagen - Ett liv!

Kommer ni ihåg när Farbror Melker säger så? Sen saltar han fisken för mycket!

Denna dagen - Ett liv......och ett sånt liv sen.

När man har inviger sjömansklänningen, har tvättat håret med nytt dyrt frisörshampoo (den ultimata formen av lyx) och packat ner alla sina kläder i svarta sopsäckar. Då vet man att det är dags att ge sig av.

Jag har stora planer, vill hem och skruva ner en hatthylla, bygga om en bokhylla och helst måla lite också. Det är så mycket instängd inspiration att det nästan väller ut genom öronen!
Älskar den känslan, den slår alla andra känslor med hästlängder! Den där känslan av förändring, pyssellust och kreativitet!
Har funderat mycket på hur det skulle vara att inte vara kreativ. Vad gör man istället?
Jag har alltid satt mig och ritat, gjort ett halsband, fixat med lera eller gjort om nått när jag inte haft nått att göra. Undra vad "vanliga" människor gör?
Min mamma äter iallafall ostsmörgås.

Imorgon åker jag till Karlstad. Det känns som det va alldeles för längesen jag va där, alldeles för längesen jag borrade in ansiktet i en luddig kattmage, alldeles för längesen jag åt för mycket av mammas mat och alldeles för längesen jag bara va.
Så hej Värmland, hejdå Halland.

Anna och Pånyttfödelsen!

Imorgon går flyttlasset, med mig har jag en hel hög med nya skor, nya erfarenheter och nya visioner.
Jag uppskattar andra saker nu än jag gjorde innan. Jag drömmer om andra saker nu än tidigare.
Att erövra världen känns som nått som jag vill göra från mitt skrivbord, inte från nått fancy kontor.
Jag vill ha min lägenhet, mina pennor och min man. Då är jag nöjd.

Jag har haft kul här, lärt mig massor och träffat en av de bästa människor någonsin. Att umgås med Anna är som att medverka i den där reklamen "om du kunde se dig själv i framtiden". (fast hon får mig snarare att spendera mer än pensionsspara)

Men nu ska jag hem.
Hem till en lägenhet där diskborsten matchar handdukarna, där tandborsten matchar badrumsmattan och där väggfärgen matchar min person.
Där finns inget "allmänt" utan bara mitt och bara jag.
När jag kommer hem ska jag låsa dörren, ställa upp rådjuren i stringhyllan, sen ska jag ta en lång varm dusch och känna att jag är hemma.

Anna och Mormor!

Igår ringde jag min mormor och skulle berätta om det nya jobbet.
Hon är den klokaste människa jag vet. Kanske beror det på de 88 levnadsåren eller så beror det helt enkelt på att hon är fantastisk.

Min mormor är liksom luden på kinderna, ett vitt fint ludd och när man klappar henne på håret piper hon till för att det kittlas.
Hon har alltid skor på sig inne, "inneskor" och hon sitter med en kudde bakom ryggen.
Hon är snabbkäftad och inte det minsta rädd för att säga ifrån, hon säger själv att hon är för gammal för att vara tyst.
Hon har alltid halstabletter längst ner i väskan, fast vi säger inte halstabletter, vi säger "vill du ha en blå?".
Vi dricker madeira ihop och hon tycker om att knipsa buskar och sitta i skuggan bakom buskarna och lösa korsord.
Hon är blind på ena ögat men lyckas ändå plocka flera lite trattkantareller varje år men bäst tycker hon nog om kaffe och bulle i skogen.
Hon har mött älgar och varit Närkes lucia, hon är mormor och farmor och gammelfarmor och den finaste människan jag vet!

På måndag ska jag dit och dricka kaffe ur hennes Stig Lindberg porslin. Då ska jag säga till henne hur söt hon är.

Anna och Karriären!

Det knakar och rör sig i bloggen, för snart kära vänner händer det grejer!
Stora saker på gång och jag är liksom lyckligare än på länge.
Det finns folk, som genom alla tider sagt att det inte går att leva på att teckna. Men jag har som drivkraft att bevisa motsatsen och idag hände något som gör att min motivation blev ännu lite starkare.

För om man vill nått, riktigt jäkla mycket då går vad som helst!
Sen kan alla surgubbar och bittertanter sitta där och muttra om att man inte bara kan ha roligt hela tiden.
Man kan visst ha roligt hela tiden, om man bara ger sig fan på att det går och aldrig finner sig i något mindre.
Så snart börjar mitt nya genomroliga liv!
Jag tror bestämt jag ska fira detta med en avokado!

(bilden är från min favorittecknare Joanna Rubin Dranger, har ni inte läst Fröken Märkvärdig och Karriären så är det mitt absolut bästa boktips för PRECIS så är det att försöka vara kreativ)

Anna Erkänner!

Nu ska jag erkänna nått, som officiellt gör mig gammal.

Jag minns det som igår, jag va och hälsade på min bror och Matilda i Sala. Jag stod och gjorde mig i ordning i badrummet när jag upptäcket ett långt hårstrå. Jag borstar bort det och antar att det kommer från deras hund.
Till min förskräckelse så försvinner det inte, jag borstar och viftar men icke.
Det sitter det fast!
Jag har alltså skägg.
Jag är officiellt gammal och en gång i månaden får jag dra bort ett litet, hårt skäggstrå från hakan.

Nu har jag erkänt.

Som Natt och Dag!

Jag älskar söta saker, 50-tals inspirerat och retro. Lite det som påminner om när man va liten och allt va mycket enklare.
Jag frågade Emil en gång vad han gillade för underkläder, han svarade - Vad som helst, bara nått annat än det du har nu.
(jag har mest randigt å prickig, bekvämt och utslitet)
Så då köpte jag volangtrosor och tänkte jag skulle överraska honom! Kände mig superfin. Hans reaktion: -Men du ser ju ut som en femåring!
Åh.

Så visade jag de nya vita sandalerna. Jag tycker dom är docksöta och jättefina, Emils reaktion: - Är inte det där barnskor? Såna hade iallafall min syster när vi va små.
Attans.

Vi är som natt och dag jag och Emil. Nu låter det som han är otrevlig så gott som alltid men så är det verkligen inte, när han gillar nått så säger han det! Och när han ogillar nått så säger han, på småländksa och så snällt han kan att det kanske inte va hans favorit.
Men ja, vi är som natt och dag.
Kanske därför det funkar så bra.

Anna Fyndar på Loppis!

Jag med mitt bästa loppisfynd någonsin! En oanvänd Salming baddräkt i 50-tals modell, min storlek och den kostade mig 35 kr!



Baddräkten igen, tjusigt upphängd i ett träd! Fotografen är självklart Anna



Lilla My och Mymlan handduk, denna va dock inte på loppis utan köpt i Haga. Halsband med legoelefant, två kronor på loppis.



Blommig kort kjol, 25 kr och väska 95 kr (det va på dyra emmaus i göteborg)



Två par skor! Sandaler, 30 kr och gympaskor 25 kr!

Detta vad som blev inköpt på gårdagens loppisrunda! Vi va på fem olika loppisar och i alla fina affärer som finns i Haga.

Anna och Våren!

Nu är det officiellt vår. Det bestämde jag och Anna igår när vi gick i Haga utan jacka och sörplade på varsin smoothie. När man har solen i ögonen och en sån där fin papperspåse i handen, men en ihopvikt sjömansklänning så känner man sig lyckligast på jorden. Som man äger en skatt.

Men just nu skulle jag byta allt solsken i världen mot att få vara med Emil.
Få ha vår, en varm hand i min och pussas sådär störande länge på torget, sådär så folk suckar och mumlar om en.
Få packa picknickkorgar med svettiga ostsmörgåsar och ljummen saft för att åka iväg med bilen bara för att se var alla småvägar tar vägen.
Jag vill sitta ute och behöva ha med en kofta för att inte frysa, jag vill pussa din hals när den är sådär solvarm och jag vill liksom va närmare dig än det är möjligt.
Just nu är det bättre än någonsin mellan oss och jag kunde inte önska mig nått mer.
På torsdag flyttar jag hem, jag åker tillkarlstad och jag har halvårsdag på samma dag.
Sen vidare till Åre, solen och Emil.
Just nu, kunde jag inte önskat mig nått mer!

Anna avslutar Byteshandeln!

Det där med byteshandel va en riktigt dålig idé! Jag tyckte jag va väldigt fiffig som kom på det men det slutar bara med att jag känner mig jättehemsk när jag säger nej så nu slutar vi med den dumma idén!
Ni gör jättefina saker och jag har fått massa fina mail men jag bor i en lägenhet på 29 kvadrat, om jag sa ja till allt skulle jag snart bo på 3 kvadrat. Men tack för att ni är så gulliga.

Så nu glömmer vi det.
Igår köpte jag mitt livs dyraste plagg, men det va det värt och jag KUNDE bara inte gå förbi! En svart sjömansklänning från jumperfabriken, den va helt enkelt perfekt! Så nu får jag leva å vatten och bröd i ett år. Men vad gör det när man har den perfekta klänningen?
Dessutom hette just den kklänningen Anna, det fanns bara en kvar och det va i min storlek, då måste det väl ändå vara ödet?

Bilderna är lånade från Jumperfabriken

Anna smider Planer!

Det där med om att jag hade så mycket fritid att jag kunde knyta skorna på ett snitsigt sätt kom ju självklart tillbaka och bet mig i röven så nu sitter jag här med högvis med jobb (just nu har jag kaffepaus dock)
Ska packa 85 kartonger. Jag har packat 35 och är helt slut. Men roligare än att bara sitta och glo iallafall.

Samtidigt smider jag och Anna helt fantastiska planer! Åh det kommer bli så bra. Men mer om det senare.

Imorgon åker hon och jag till Göteborg för second-hand shopping, lyxshopping och allmänt trevligt. Det är precis vad jag behöver nu. För att avsluta min Varbergs vistelse. Hon är det bästa med den här stan.
Lätt.

Annas Tidfördriv!

Såhär fint väder är det i Varberg (man borde sitta på asfalt oftare, det känns så fint barnsligt, fast min mamma skulle sagt -Blåskatarr!!)



Såhär knyter man skorna när man har för lite att göra.

Anna får Publicitet!

Jag har en vän som jobbar på Glamour! Det är fancy.
Hon och jag ställde ut ihop en gång, drack vin utanför utställningen och glömde alldeles bort alla besökare, sen gick vi på popaganda och satt på gräser och jag minns att Daniel som jag va ihop med då, gjorde en ring åt mig av en gammal champagnekork.
Men nu ska Emma gifta sig! Hon bloggar om sitt bröllop som verkar bli väldigt annorlunda och urfint!
Idag dök jag upp i bloggen, eller iallafall mina tavlor som hon köpt av mig! Fem sura gubbar! Sen köpte hon fem tanter också, vid ett senare tillfälle.
Så tack Emma för den fina hedersplatsen i köket och lycka till på bröllopet! Jag följer allt med spänning!
(bilden är från Emmas kök)

Anna Byter!

Det är sånt här som gladeligen får mig att vilja byta bort mina teckningar!
Byte 1: Ett mycket bra byte och jag kommer va finast på loppisarna i sommar!
Kjol, sydd och bytt av Anna




Byte 2: Hur fin är inte den här?! Jag föll som en fura och bytet var inget att tveka på! Gjord av superduktiga Sophia

Anna startar Byteshandel!

Jag gjorde en rolig sak för ett tag sen, när jag tecknade ett skivomslag åt David på jobbet. Då körde vi bytesbetalning! Han fick en teckning, jag fick en klänning med äpplen på! Båda glada och nöjda.

Nu tänkte jag köra nått liknande på bloggen, dels för att det är roligare att få saker än pengar, dels för att det kan bli billigare för er och dels för att det helt enkelt är himla kul!

Så, ska vi byta grejer med varann?
Du får en teckning och jag får.....vad du nu har att erbjuda?!
Ja oh vad kul!
Fast det är inte säkert jag säger ja till allt, det måste ju va nått roligt så gnugga geniknölarna nu.
En illustration i vanliga fall kostar 800 kr, så kom på nått kul så byter vi!
Maila till a_ileby@hotmail.com om du är bytessugen!

Anna Funderar!

Jag och Anna hade en intressant diskussion igår om kreativitet.
Vi pratade om Olle Ljungström och att han är helknäpp men väldigt kreativ, nästan så det slagit över i galenskap. Anna sa att för en medelsvensson är hon helt wacko men för en sån som Olle Ljungström är hon bara en fjant. Hon kände sig medelknäpp med andra ord.

Vi pratade om Per Gessle, om huruvida han va ett geni eller bara en smart affärsman. Jag röstade på det senare. Att göra en bra grej en gång och sen upprepa den femtiotvå miljoner gånger är inte att vara kreativ enligt mig.

Vi pratade om kreativitet föds ur det jobbíga, när man måste kämpa eller har det svårt. Att de som inte haft det så lätt ofta blir de mest kreativa?
Jag tror det kan ligga något i det.

En del människor är bara enkelt glada och sprudlande. De finner sig i livet liksom. Behöver inte kämpa direkt, aldrig va den som folk sparkar på.
Jag umgås inte med en enda sån människa. (skulle va Emil då)
Alla mina vänner är lite udda, de är väldigt kreativa allihop, fast på olika sätt, de är såna som tänker efter, som aldrig bara har ett rakt svar, de är såna man kan hamna i intressanta diskussioner med, såna som faktiskt öppnar ögonen på en, de tänker och filosoferar och är alldeles alldeles underbara.
Men i medelsvensson ögon är dom antagligen helknäppa, precis som jag.

Anna Planerar!

Efter alla era fina kommentarer och inlägg så har mina planer satt fart så ikväll ska det hem och tecknas för fullt och jag drar igång "hemligt projekt". Oh så roligt!
Jag delar med mig när jag känner att jag kommit en bit på vägen, just nu består min plan mest av en hög post-it lappar och ett stort dum leénde!

Dessutom smider jag planer med Anna på jobbet. Oh snart kommer jag ta över världen. Det är bara en tidsfråga kära ni!
Håll i hatten!

Anna Shoppar!

Idag har jag köpt en grön parkas på second hand. Jag intalar mig att jag ska se ut ungefär såhär i den.
Om mitt hår bara kan bli långt så jag kan ha knut snart så.

Anna och Strumpbyxorna (del 2)

Så nu har hela världen sett de tvåfärgade strumpbyxorna från Lindex. Alla modebloggare kan ju använda strumpbyxorna ihop med den där pariströjan med upp och nedvänt eiffeltorn och sen är ni i hamn!
Jag har under de senaste dagarna sett inte mindre än sex av de största modebloggerskorna med de här strumpbyxorna. Ja låt oss tipsa om samma sak allihop!
Jag läser mycket bloggar, som inspiration och för att få ideér men blir man inspirerad om alla ser likadana ut?
Inte det minsta.
Det får mig att längta efter second-hand fynd som ingen annan har, att måla mina egna tröjor och att rota i mormors garderob.
Allt för att slippa se ut som 598627 miljoner andra Lindexben.

Jag föredrar mina Lindex strumpbyxor med ett vitt och ett svart ben som jag köpte i vintras. Men det va det minsann ingen mer som skulle ha. Jag måste skaffa mig större inflytande på dagens ungdom.

Dagens Outfit!

Klänning - Kappahl
Underkjol - H&M
Kofta - Gina Tricot
Sjal - köpt i St Petersburg för 15 kr
Jodphurs - Second-Hand

Anna och Sjömansklänningen!

Jag är på jakt efter den perfekta sjömansklänningen. Den där på MQ va fin, men dyr och inte såååå fin för det priset.
Så igår, sprang jag på den här från gina tricot.
Mitt hjärta slog snabbare, andningen ökade och pupillerna vidgades! En sjömansklänning!
Alla hade brunt smink i urringningen, frågade om en ren och visst hade hon en extra, skrynklig sak på lagret, men hellre skrynklig är lortig.
Kände att min stund på jorden va då, ni vet när man är så lycklig att man nästan spricker.
Trädde den över huvudet och vips, så satt den på.
Och va FUL den va!
Såg inte klok ut, jag försökt ehitta sätt att få den finare, försökte komma på lösningar man kunde göra med symaskinen men nej.
Den va bara ful.
Med en besvikelse större än allt, drog jag av den (och lämnade säkert brunt smink i urringningen) och hängde tillbaka den.
Åh, hela min dag va förstörd.

Det va dagens ytliga inlägg. Varsågoda.

Den rätta för Ileby!

Jag tittade på den rätta för Rosing igår, jädra sjukt program! Hon är för tusan 35, vad gör hon med en 19 åring då!?! Om en 35 årig kvinna känner att hon och en 19 årig kille har nått som helst intellektuellt utbyte så är det antingen fel på henne eller så är han Einstein! I detta fallet vet vi nog vem som var den felande länken.

Fast jag ska inte säga nått, jag har ju en man som är två år yngre än mig. Han är den rätta för Ileby.
I helgen spenderade jag alla mina vakna minuter med honom och de få stunder han inte va i närheten så saknade jag honom hysteriskt.
Han är precis sådär man vill att en kille ska va. Vi va på en fest med massa hockeykillar (om man känner mig så vet man att jag är så långt man kan komma ifrån att va en hockeykille-tjej) men Emil såg till att jag hade det bra och hade sin varma hand på mitt knä under bordet, satte på mig sin keps och sa hur söt jag va var femte minut.
När jag är med honom känner jag mig inte som 25, då känner jag mig som 14, nykär och korkad och jag älskar det!
Allt annat i mitt liv är så stort och planerat och uttänkt men han är bara enkel, snäll och får mig att känna mig speciell.

Men vad vet jag, Linda Rosing kanske kände sig speciell med en 19 åring. Man kan ju inte så noga veta.